Exodus 18

1 Och då Jethro, Presten i Midian, Mose swär, hörde allt det Gud hade gjort med Mose och hans folk Israel, att HERren hade fört Israel utur Egypten;

2 Tog han Zipora, Mose hustru, den han hade tillbakasändt;

3 Samt med hennes twå söner; af hwilkom en het Gersom, ty han sade: Jag är worden en utländninge i främmande lande;

4 Och den andra Elieser, ty han sade: Mins faders Gud hafwer warit min hjelp, och hafwer frälst mig ifrå Pharaos swärde.

5 Då nu Jethro, Mose swär, och hans söner, och hans hustru, kommo till honom i öknene in på Guds berg, der han lägret uppslagit hade;

6 Lät han säga Mose: Jag Jethro, din swär, är kommen till dig; och din hustru, och både hennes söner med henne.

7 Då gick Mose ut emot honom, och böjde sig för honom, och kyßte honom. Och då de hade helsat hwarannan, gingo de in i tjället.

8 Då förtäljde Mose sinom swär allt det HERren hade gjort Pharao och de Egyptier, för Israels skull; och all den mödo, som de på wägenom haft hade, och att HERren hade hulpit dem.

9 Och Jethro fröjdade sig öfwer allt det goda, som HERren hade gjort Israel; att han hade frälst dem ifrå de Egyptiers hand.

10 Och Jethro sade: Lofwad ware HERren, den eder frälst hafwer ifrå de Egyptiers och Pharaos hand; den der kan frälsa sitt folk ifrå Egypti hand.

11 Nu wet jag, att HERren är större än alle gudar; derföre att de högmodeliga emot dem handlat hafwa.

12 Och Jethro, Mose swär, tog bränneoffer, och offrade det Gudi. Då kom Aaron, och alle de äldste i Israel, till att äta bröd för Gudi med Mose swär.

13 Den andra morgonen satte sig Mose till att döma folket; och folket stod omkring Mose ifrå morgonen intill aftonen.

14 Då hans swär såg allt det han gjorde med folkena, sade han: Hwad är det du gör med folkena? Hwi sitter du allena, och allt folket står omkring dig ifrå morgonen allt intill aftonen?

15 Mose swarade honom: Folket kommer till mig, och frågar Gud om råd;

16 Ty då de hafwa något att skaffa, komma de till mig, att jag skall döma emellan hwar och en, och hans nästa; och wisa dem Guds rätt, och hans lag.

17 Hans swär sade till honom: Det är icke godt som du gör.

18 Du gör owisliga; så ock folket, som med dig är: Detta ärendet är dig för swårt, du kan icke uträtta det allena.

19 Men hör mina röst; jag will gifwa dig råd, och Gud skall wara med dig: Sköt du folket inför Gud, och framsätt ärenden för Gudi;

20 Och förse dem med rätt och lag, att du wisar dem den wäg, der de uti wandra skola; och de gerningar, som de göra skola.

21 Men sök dig upp ibland allt folket redeliga män, de som frukta Gud; sannfärdiga, och de som hata girighetena: Dem sätt öfwer dem, somliga öfwer tusende, öfwer hundrade, öfwer femtio, och öfwer tio.

22 De som alltid måga döma folket; men när någon swår sak är, att de må hafwa henne inför dig, och de åtskilja alla de ringa saker; så warder det dig lättare, och de dragat med dig.

23 Om du det gör, kan du bestå hwad Gud dig bjuder; och allt detta folket kan gå hem till sitt igen med frid.

24 Mose hörde sins swärs röst, och gjorde allt, såsom han sade honom;

25 Och utwalde redeliga män utaf hela Israel, och gjorde dem till höfdingar öfwer folket; somliga öfwer tusende, öfwer hundrade, föwer femtio, och öfwer tio;

26 Att de alltid skulle döma folket; men hwad swåra saker woro, dem sköto de till Mose; och de ringa saker dömde de.

27 Och så lät Mose sin swär fara hem i sitt land igen.