Song of Solomon 2

1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.

2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.

3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min wän ibland sönerna: Jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.

4 Han hafwer mig in uti winkällaren, och kärleken är hans baner öfwer mig.

5 Han wederqwicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.

6 Hans wenstra hand ligger under mitt hufwud, och hans högra hand omfamnar mig.

7 Jag beswär eder, Jerusalems döttrar, wid rår, eller wid hinder i markene, att J icke uppwäcken eller omaken mina käresto, tilldess henne själf lyster.

8 Detta är mins wäns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.

9 Min wän är lik enom råbock, eller ungom hjort; Si, han står bak wår wägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.

10 Min wän swarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.

11 Ty si, wintren är förgången, regnet är öfwerståndet, och är sin wäg;

12 Blomstren äro utgångna på markene; wårtiden är kommen, och tuturdufwan låter sig höra i wårt land;

13 Fikonträt är knoppadt, winträn blomstras, och gifwa sina lukt: Statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.

14 Min dufwa uti stenklyftor, uti bergsrefwor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.

15 Tager oss räfwar, de små räfwar, som förderwa wingårdar; ty wåra wingårdar blomstras.

16 Min wän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;

17 Intil dess att dagen swal warder, och skuggarne afwika: Wänd om, blif såsom en rå, min wän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.