WeBible

1 - Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 - Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

3 - Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

4 - Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

5 - Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

6 - Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

7 - Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

8 - Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

9 - Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

10 - Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

11 - Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

12 - Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

13 - i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

14 - Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 - Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 - huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

17 - Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

18 - vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

19 - ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

20 - Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

21 - Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

22 - Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

23 - Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

24 - Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

25 - Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

26 - han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

27 - han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

28 - han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

29 - Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

30 - Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

31 - I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

32 - I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

33 - Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34 - Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

35 - Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.