WeBible

1 - Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;

2 - järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.

3 - Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,

4 - Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

5 - Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.

6 - Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.

7 - Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;

8 - den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.

9 - Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.

10 - In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.

11 - Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.

12 - Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?

13 - Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.

14 - Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»

15 - Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.

16 - Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.

17 - Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.

18 - Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.

19 - Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.

20 - Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?

21 - Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;

22 - avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»

23 - Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.

24 - Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.

25 - När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,

26 - när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,

27 - då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.

28 - Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»