WeBible

1 - Åter hov Job upp sin röst och kvad:

2 - Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

3 - då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

4 - Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

5 - då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

6 - då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

7 - När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

8 - då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

9 - Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

10 - furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

11 - Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

12 - ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

13 - Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

14 - I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

15 - Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

16 - Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

17 - Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

18 - Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

19 - Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

20 - Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

21 - Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

22 - Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

23 - De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

24 - När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

25 - Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.