WeBible

1 - Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

2 - Job tog till orda och sade:

3 - Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

4 - Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

5 - Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

6 - Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

7 - Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

8 - Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

9 - Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

10 - eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

11 - Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

12 - Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

13 - Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

14 - vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

15 - ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

16 - eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

17 - Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

18 - där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

19 - Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

20 - Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

21 - åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

22 - åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

23 - varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

24 - Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

25 - ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

26 - Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.