WeBible

1 - Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

2 - Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

3 - Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

4 - Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

5 - Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

6 - Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

7 - Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

8 - Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

9 - Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

10 - med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

11 - Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

12 - De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

13 - Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

14 - Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

15 - Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

16 - Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

17 - Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

18 - Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

19 - Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

20 - Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

21 - Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

22 - I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

23 - den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

24 - Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.