WeBible

1 - Då tog Job till orda och sade:

2 - Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

3 - Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

4 - Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

5 - Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

6 - Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

7 - Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

8 - Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

9 - O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

10 - Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

11 - Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

12 - Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

13 - Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

14 - Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

15 - Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

16 - som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

17 - men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

18 - Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

19 - Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

20 - men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

21 - Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

22 - Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

23 - att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

24 - Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

25 - Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

26 - Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

27 - Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

28 - Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

29 - Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

30 - Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?