WeBible

1 - Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

2 - Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

3 - Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

4 - Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

5 - De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

6 - Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

7 - Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

8 - Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

9 - Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.

10 - En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

11 - På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

12 - Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

13 - Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

14 - Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

15 - Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

16 - Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

17 - Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

18 - Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

19 - Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

20 - För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

21 - Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

22 - Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

23 - Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

24 - Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

25 - Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

26 - Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

27 - Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

28 - Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

29 - »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

30 - Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

31 - Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. [1] Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.