WeBible

1 - Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2 - Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

3 - Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

4 - Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

5 - så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

6 - Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

7 - Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

8 - Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

9 - Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

10 - Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

11 - Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

12 - Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

13 - Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

14 - De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

15 - Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

16 - Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

17 - Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

18 - Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

19 - De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

20 - sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

21 - De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

22 - så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

23 - Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

24 - De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

25 - De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

26 - Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

27 - att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

28 - Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

29 - De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

30 - Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

31 - det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

32 - De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

33 - Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

34 - De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

35 - utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

36 - De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

37 - Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

38 - Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

39 - Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

40 - Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

41 - Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

42 - Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

43 - Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

44 - Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

45 - Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

46 - Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

47 - Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.

48 - Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»