WeBible

1 - Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2 - Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

3 - de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

4 - De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

5 - de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

6 - Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

7 - Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

8 - De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

9 - att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

10 - De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

11 - därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

12 - Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

13 - Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

14 - han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

15 - De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

16 - att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

17 - De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

18 - deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

19 - Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

20 - Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

21 - De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

22 - de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

23 - De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

24 - där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

25 - Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

26 - De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

27 - De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

28 - Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

29 - Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

30 - Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31 - De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

32 - de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

33 - Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

34 - bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

35 - Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

36 - Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

37 - De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

38 - Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

39 - Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

40 - men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

41 - han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

42 - De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

43 - Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.