WeBible

1 - För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

2 - Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

3 - Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

4 - Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

5 - De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

6 - Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

7 - När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

8 - Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

9 - Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

10 - Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

11 - Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

12 - Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

13 - Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

14 - Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

15 - Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

16 - Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

17 - Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

18 - Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

19 - Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

20 - Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

21 - Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

22 - Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

23 - Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

24 - Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

25 - Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

26 - Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

27 - och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

28 - Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

29 - Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

30 - Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

31 - Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.