WeBible

1 - En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

2 - han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

3 - »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

4 - jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

5 - förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

6 - Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

7 - Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

8 - Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

9 - Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

10 - För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

11 - HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

12 - Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

13 - Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

14 - Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

15 - Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

16 - Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

17 - Där skall jag låta ett horn[1] skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

18 - Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» [1] Se Horn i Ordförkl.