WeBible

1 - Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

2 - Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

3 - drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

4 - Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

5 - Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

6 - Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

7 - Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

8 - Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

9 - Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

10 - Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

11 - Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

12 - De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

13 - Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

14 - såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

15 - Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

16 - Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

17 - Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

18 - Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

19 - Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

20 - Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

21 - De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

22 - Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

23 - Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

24 - Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

25 - Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

26 - Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

27 - Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

28 - Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.