WeBible

I den store konungen Artaxerxes' andra regeringsår, på första dagen i månaden Nisan, hände sig att Mardokeus, son till Jairus, son till Semias, son till Kiseas, av Benjamins stam, hade en dröm.

Han var en jude, som bodde i staden Susa, en stor man; och han gjorde tjänst i konungens palats.

Och han tillhörde den skara som Nebukadnessar, konungen i Babylonien, hade såsom fångar fört bort ifrån Jerusalem tillsammans med Jekonias, konungen i Judeen.

Detta var hans dröm: Det blev dunder och larm, tordön och jordbävning och förvirring på jorden.

Och se, två stora drakar kommo fram, båda redo till kamp. Och de upphävde ett stort skri,

och vid deras skri gjorde sig alla folk redo till strid, för att strida mot ett folk av rättfärdiga.

Och se, det blev en dag av mörker och töcken, det blev nöd och trångmål, plåga och stor förvirring på jorden.

Och hela det rättfärdiga folket greps av förskräckelse, i det att de fruktade för den olycka som hotade dem; och de gjorde sig beredda på att förgås.

Och de ropade till Gud; och av deras ropande uppstod, likasom av en liten källa, en stor flod, ett väldigt vatten.

Och det blev ljust, och solen gick upp. Och de ringa blevo upphöjda, och de uppslukade de högt ansedda.

När Mardokeus vaknade, efter det att han hade haft denna dröm och så fått se vad Gud hade beslutit att göra, bevarade han den i sitt hjärta. Och ända till dess det blev natt, bemödade han sig på allt sätt om att förstå den.

Och Mardokeus gick till vila i palatset tillsammans med Gabata och Tarra, de två av konungens hovmän, som höllo vakt i palatset.

Då fick han höra deras anslag och utrönte vad de buro i sinnet och fick veta att de träffade anstalter för att bära hand på konung Artaxerxes. Och han angav dem hos konungen.

Då tog konungen de båda hovmännen i förhör; och de bekände och blevo bortförda till att avrättas.

Och konungen lät uppteckna dessa tilldragelser till en åminnelse; och jämväl Mardokeus tecknade upp dem.

Därefter uppdrog konungen åt Mardokeus att göra tjänst i palatset och gav honom skänker till tack för vad han hade gjort.

Men bugéen Haman, Hamadatus' son, som var högt ansedd hos konungen, sökte tillfälle att göra Mardokeus och hans folk något ont för konungens båda hovmäns skull.