WeBible

1 - Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

2 - Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

3 - Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

4 - Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

5 - Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

6 - I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

7 - Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

8 - Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

9 - Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

10 - En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

11 - Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

12 - Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

13 - Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

14 - Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

15 - Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

16 - Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

17 - Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

18 - Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

19 - Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

20 - Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

21 - Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

22 - HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

23 - Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

24 - HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

25 - HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

26 - Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

27 - Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

28 - Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

29 - Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

30 - Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

31 - Ty Herren förkastar icke för evig tid;

32 - utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

33 - Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

34 - Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

35 - att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

36 - att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

37 - Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

38 - Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

39 - Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

40 - Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

41 - Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

42 - Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

43 - Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

44 - Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

45 - Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

46 - Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

47 - Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

48 - Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

49 - Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

50 - till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

51 - Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

52 - Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

53 - De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

54 - Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

55 - Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

56 - Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

57 - Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

58 - Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

59 - Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

60 - Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

61 - Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

62 - Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

63 - Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

64 - Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

65 - Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

66 - Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. [1] Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.