WeBible

1 - För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

2 - Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

3 - Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

4 - Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

5 - Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

6 - Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

7 - Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

8 - Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

9 - främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

10 - Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

11 - Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

12 - Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

13 - Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

14 - Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

15 - Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

16 - Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

17 - Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

18 - Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

19 - Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

20 - Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

21 - Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

22 - De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

23 - Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

24 - må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

25 - Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

26 - Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

27 - eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

28 - Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

29 - Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

30 - Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

31 - Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

32 - Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

33 - När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

34 - Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

35 - Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

36 - Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.