WeBible

1 - En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

2 - Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

3 - ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

4 - Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

5 - De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

6 - Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

7 - Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

8 - De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

9 - Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

10 - därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

11 - Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

12 - Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

13 - Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

14 - jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

15 - Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

16 - När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

17 - till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

18 - Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

19 - Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

20 - Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

21 - När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

22 - då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

23 - Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

24 - Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

25 - Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

26 - Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

27 - Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

28 - Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.