WeBible

1 - Och kommo någre neder af Judeen, och lärde bröderna: Utan I låten eder omskära efter Mose sätt, så kunnen I icke blifva salige.

2 - Då vardt en tvedrägt och träta, icke den minsta, så att Paulus och Barnabas föllo emot dem; och derföre skickade de att Paulus och Barnabas, och någre andre af dem, skulle uppfara till Apostlarna, och till Presterna i Jerusalem, för detta spörsmålets skull.

3 - Och så vordo de förfordrade af församlingene, och foro genom Phenicien och Samarien, och förtäljde Hedningarnas omvändelse; och gjorde dermed allom brödromen stor glädje.

4 - När de nu kommo till Jerusalem, vordo de undfångne af församlingene, och af Apostlarna, och de äldsta; och de förkunnade allt det Gud hade gjort med dem.

5 - Då reste sig upp någre af de Phariseers parti, som vid trona tagit hade, sägande att man måste omskära dem, och bjuda uppå att man hålla skulle Mose lag.

6 - Då församlade sig Apostlarna och Presterna, till att ransaka om det ärendet.

7 - Och när nu fast derom frågadt var, stod Petrus upp, och sade till dem: I män och bröder, I veten, att uti förgången tid ibland oss hafver Gud utvalt, att Hedningarna hörde Evangelii ord genom min mun, och trodde.

8 - Och Gud, som hjertat känner, vittnade med dem, gifvandes dem den Helga Anda, så väl som oss;

9 - Och gjorde ingen åtskilnad emellan oss och dem; utan rengjorde deras hjerta genom trona.

10 - Hvi fresten I då nu Gud, att I viljen lägga det ok på Lärjungarnas hals, det hvarken våra fäder eller vi bära kunde?

11 - Utan genom Herrans Jesu Christi nåd tro vi, att vi skole salige varda, såsom ock de.

12 - Då tigde hele hopen, och hörde på Barnabas, och Paulus, som förtäljde hvad tecken och under Gud, genom dem, ibland Hedningarna gjort hade.

13 - När de tystnade, svarade Jacobus, och sade: I män och bröder, hörer mig.

14 - Simeon hafver förtäljt, huruledes Gud först sökt hafver, och anammat ett folk till sitt Namn utaf Hedningarna.

15 - Och med honom draga öfverens Propheternas ord; såsom skrifvet är:

16 - Derefter vill jag komma igen, och åter uppbygga Davids tabernakel, som förfallet är; och vill bota de refvor, som derpå äro, och upprätta det;

17 - Att det som qvart är af menniskorna skola spörja efter Herran, och desslikes alle Hedningar, öfver hvilka mitt Namn nämndt är, säger Herren, som allt detta gör.

18 - Gudi äro all hans verk kunnig, ifrå verldenes begynnelse.

19 - Derföre besluter jag, att man icke skall bekymra dem som af Hedningarna omvändas till Gud;

20 - Utan att man skrifver dem till, att de hafva återhåll af afgudars besmittelse, och M boleri och af det som förqvafdt är, och af blod.

21 - Ty Moses hafver af ålder i alla städer dem som honom predika uti Synagogorna, der han på alla Sabbather läsen varder.

22 - Då belefvade Apostlarna och Presterna med hela församlingene, att man utvalde några män af dem, och sände till Antiochien med Paulo och Barnaba; nämliga Judas, som kallades Barsabas, och Silas, som voro yppersta männerna ibland bröderna.

23 - Och de fingo dem bref i händerna, vid detta sinnet: Vi Apostlar, och äldste, och bröder, önskom dem brödrom, som äro af Hedningomen uti Antiochien, och Syrien, och Cilicien, helso.

24 - Efter vi hört hafve, att någre äro utgängne af oss, och hafva förvillt eder med läro, och förvändt edra själar, bjudandes att I skolen lata eder omskära, och hälla Jagen, dem vi det icke befallt hafve;

25 - Derföre syntes oss endrägteliga i våra församling att taga några män ut, och sända till eder, med oss älskeligom Barnaba och Paulo;

26 - Som äro de män, som sina själar utsatt hafva, för vårs Herras Jesu Christi Namn.

27 - Så sände vi nu Judas och Silas, de som ock med munnen skola säga eder det samma.

28 - Ty dem Helga Anda, och oss, syntes ingen yttermera tunga lägga på eder, utan dessa stycken som af nödene äro;

29 - Nämliga att I hafven återhåll af thy som afgudom offradt är, och af blod, och af det förqvafdt är, och af boleri; för hvilken stycke om I eder förvaren, så gören I väl. Farer väl.

30 - När de nu hade fått sin afsked, kommo de till Antiochien; och församlade den meniga man, och fingo dem brefvet.

31 - När de det läsit hade, vordo de glade af den trösten.

32 - Men Judas och Silas, efter de ock voro Propheter, förmanade de bröderna med mång ord, och styrkte dem;

33 - Och blefvo der i någon tid; och vordo sedan igensände med fred ifrå bröderna till Apostlarna.

34 - Och Silas täcktes att blifva der.

35 - Men Paulus och Barnabas vistades i Antiochien, lärandes och förkunnandes Herrans ord, med mångom androm.

36 - Men efter några dagar sade Paulus till Barnabas: Vi vilje fara tillbaka igen, och bese våra bröder, i alla städer der vi Herrans ord förkunnat hafve, huru de hafva sig.

37 - Men Barnabas rådde, att de skulle taga med sig Johannem, den ock Marcus kallades.

38 - Då ville icke Paulus, att den skulle följa dem, som hade trädt ifrå dem i Pamphylien, och icke följt dem till verket.

39 - Och så skarp vardt deras träta, att den ene skiljdes ifrå den andra. Och Barnabas tog Marcum till sig, och seglade till Cypren.

40 - Men Paulus utvalde Silam, och for sina färde, befallder i Guds nåd af bröderna;

41 - Och vandrade omkring i Syrien och Cilicien, styrkandes församlingarna.