WeBible

1 - Konung NebucadNezar lät göra et gyldene beläte, sextio alnar högt, och sex alnar bredt; och lät sätta det i Babels land på en skön plan.

2 - Och Konung NebucadNezar sände efter Förstar, herrar, landshöfdingar, domare, fogdar, rådherrar, ämbetsmän, och alla wäldiga i landet, at de skulle komma tilsammans, och wiga det belätet, som Konungen NebucadNezar hade upsätta låtit.

3 - Då kommo Förstarne, herrarne, landshöfdingarne, domarena, fogdarne, rådherrarne, ämbetsmännerne, och alle wäldige i landet tilsamman, til at wiga belätet, som Konung NebucadNezar hade upsätta låtit, och de måste gå fram för belätet, som NebucadNezar hade upsätta låtit.

4 - Och härolden ropade öfwerljudt: Det låter eder sagdt wara, I all folk, slägter och tungomål:

5 - At när I hören basuner, trummeter, harpor, gigor, psaltare, lutor och allahanda strängaspel, så skolen I nederfalla, och tilbedja det gyldene belätet, som Konung NebucadNezar hafwer upsätta låtit.

6 - Men den som då icke nederfaller och tilbeder, han skall på samma stund kastas uti en brinnande ugn.

7 - Då de nu hörde ljudet af basuner, trummeter, gigor, psaltare och allahanda strängaspel, föllo neder all folk, slägter och tungomål, och tilbådo det gyldene belätet, som Konungen NebucadNezar hade upsätta låtit.

8 - Strax på samma stund gingo någre Chaldeiske män fram, och anklagade Judarna:

9 - Begynte, och sade til Konungen NebucadNezar: Herre Konung, Gud unne dig länge lefwa.

10 - Du hafwer, o Konung, låtit utgå et bud, at alla menniskor, då de hörde ljudet af basuner, trummeter, harpor, gigor, psaltare, lutor och allahanda strängaspel, skulle de nederfalla, och tilbedja det gyldene belätet:

11 - Och den som icke nederfölle och tilbåde, han skulle kastas uti en brinnande ugn.

12 - Nu äro här någre Judiske män, hwilka du öfwer de ämbete i Babels land satt hafwer, Sadrach, Mesach och AbedNego, de samme förakta ditt bud, o Konung, och wörda icke dina gudar, och tilbedja icke det gyldene belätet, som du hafwer upsätta låtit.

13 - Då befallte NebucadNezar, med grymhet och wrede, at man skulle hafwa fram för honom Sadrach, Mesach och AbedNego och männerne wordo framhafde för Konungen.

14 - Då talade NebucadNezar til dem, och sade: Huru är det? Wiljen I, Sadrach, Mesach och AbedNego, icke wörda min gud, och icke tilbedja det gyldene belätet, som jag hafwer upsätta låtit?

15 - Nu wäl, reder eder til, så snart I hören ljudet af basuner, trummeter, harpor, gigor, psaltare, lutor och allahanda strängaspel, så faller neder, och tilbeder belätet, som jag hafwer upsätta låtit: Om I icke tilbedjen det, så skolen I på samma stund warda kastade uti en brinnande ugn: Låt se, hwilken den Guden är, som eder utu mina händer tager.

16 - Då swarade Sadrach, Mesach och AbedNego, och sade til Konung NebucadNezar: Det är icke af nödene, at wi sware dig deruppå:

17 - Si, wår Gud, den wi dyrke, kan wäl hjelpa oss utu den brinnande ugnen, och frälsa oss utu dine hand, o Konung.

18 - Och om han än icke det göra will, så skalt du ändå weta, o Konung, at wi dina gudar intet wörde, ej heller det gyldene beläte, som du hafwer upsätta låtit, tilbedja wiljom.

19 - Då wardt NebucadNezar full med grymhet, så att hans ansikte förwandlade sig öfwer Sadrach, Mesach och AbedNego; och befallte, at man skulle göra ugnen sju resor hetare, än han eljest plägade wara:

20 - Och böd de bästa krigsmän, som uti hans här woro, at de skulle binda Sadrach, Mesach och AbedNego, och kasta dem uti den brinnande ugnen.

21 - Alltså wordo desse männerne, uti deras mantlar, skor, hattar och annor kläder, bundne, och kastade uti den brinnande ugnen.

22 - Ty Konungens befallning måste man med hast fullgöra: Och elden wardt så stark i ugnen, at de män, som Sadrach, Mesach och AbedNego, upbränna skulle, blefwo döde af eldslåganom.

23 - Men de tre männerne, Sadrach, Mesach och AbedNego, föllo neder uti den brinnande ugnen, så bundne som de woro.

24 - Då förskräckte sig Konung NebucadNezar, och gick hastigt up, och sade til sitt Råd: Hafwe wi icke låtit kasta tre män i elden bundna? De swarade, och sade til Konungen: Ja, Herre Konung.

25 - Han swarade, och sade: Ser jag dock fyra män lösa gå i eldenom, och dem skadar intet; och den fjerde är lika som han wore en Guds son.

26 - Och NebucadNezar gick fram för gapet på den brinnande ugnen, och sade: Sadrach, Mesach och AbedNego, högsta Guds tjenare, går här ut, och kommer hit. Så gingo Sadrach, Mesach och AbedNego, utur eldenom.

27 - Och Förstarne, herrarne, fogdarne, och Konungens Råd kommo tilsamman, och sågo uppå, huru elden ingen magt uppå dessa männernas kroppar bewisat hade; och deras hufwudhår icke ens afswedt war, och deras kläder intet skadd; ja, man kunde icke känna någon eldslukt uppå dem.

28 - Då hof NebucadNezar sin röst up, och sade: Lofwad ware Sadrachs, Mesachs och AbedNegos Gud, den sin ängel utsändt hafwer, och halp sina tjenare, som uppå honom trodde, och icke gjorde efter Konungens bud, utan utgåfwo deras lekamen, at de ingen gud ära eller tilbedja wille, utan allena sin Gud.

29 - Så är nu detta mitt bud: At ho som hälst ibland all folk, slägter och tungomål, försmäder Sadrachs, Mesachs och AbedNegos Gud, han skall förgöras, och hans hus skamliga förstördt warda. Ty det är ingen annan gud, som så hjelpa kan, som denne.

30 - Och Konungen gaf Sadrach, Mesach och AbedNego, stort wälde i Babels land. Konung NebucadNezar, allom landom, folkom och tungomålom: Gud gifwe eder mycken frid! Mig synes godt wara, at jag förkunnar de tekn och under, som Gud den högste med mig gjort hafwer; Ty hans tekn äro stor, och hans under äro mägtig, och hans rike är et ewigt rike, och hans wälde warar ifrå slägte til slägte.