WeBible

1 - Jag NebucadNezar, då jag god ro hade i mitt hus, och allt wäl tilstod i mitt palats;

2 - Såg en dröm, och wardt förskräckt; och de tankar, som jag i mine säng hade, öfwer synena, som jag sett hade, bedröfwade mig.

3 - Och jag befallte, at alle de wise i Babel skulle komma up för mig, at de måtte säga mig, hwad drömen betydde.

4 - Då hade man fram de stjernokikare, wisa, Chaldeer och spåmän, och jag förtälde drömen för dem; men de kunde intet säga mig, hwad han betydde:

5 - Intil dess Daniel, på det sista, kom för mig, hwilken Beltesazar kallas, efter mins guds namn, den de helga gudars anda hafwer; och jag förtälde för honom drömen:

6 - Beltesazar, du öfwerste ibland de stjernokikare, jag wet, at du hafwer de helga andars anda, och dig är intet fördoldt; säg mig mins dröms syn, den jag sett hafwer, och hwad han betyder.

7 - Så är detta synen, som jag såg i mine säng: si, et trä stod midt i landet; det war ganska högt,

8 - Stort och tjockt; dess högd räckte up i himmelen, och utwidgade sig allt intil landsens ända;

9 - Dess qwistar woro dägelige, och båro mycken frukt, der alle af äta kunde; all djur i markene funno skugga under thy, och foglarna under himmelen satte sig på dess qwistar, och allt kött hade sin födo deraf.

10 - Och jag såg en syn i mine säng, och si, en helig wäktare kom neder af himmelen;

11 - Han ropade öfwerljudt, och sade alltså: Hugger trät omkull, och hugger bort qwistarna, och rifwer bort löfwet, och förströr dess frukt, så at djuren, som derunder ligga, löpa sin wäg, och foglarna flyga bort af dess qwistar:

12 - Dock, låter stubban blifwa i jordene med rötterna; men han skall gå in i jern- och kopparkädjor i gräset på markene, han skall ligga under himmelens dagg, och warda wåt, och skall föda sig ibland djuren af gräset på jordene.

13 - Och det menniskliga hjertat skall warda ifrå honom taget, och et wilddjurs hjerta gifwas honom igen, til dess at sju tider framgångne äro öfwer honom.

14 - Detta är beslutit i wäktarenas råd, och i de heligas tal rådslagit; på det de som lefwa, måga känna, at den Högste hafwer magt öfwer menniskors rike, och gifwer dem hwem han will, och uphöjer de förnedrada dertil.

15 - Sådana dröm hafwer jag, Konung NebucadNezar, sett; men du Beltesazar, säg hwad han betyder; ty alle de wise, som i mitt rike äro, kunna icke säga mig hwad han betyder; men du kant det wäl; ty de helga gudars ande är i dig.

16 - Då wardt Daniel, den ock Beltesazar het, häpen deröfwer, wid en tima långt, och hans tankar bedröfwade honom; men Konungen sade: Beltesazar, låt icke drömen och hans uttydning bedröfwa dig. Då hof Beltesazar up, och sade: Ack! min Herre, at denne drömen gulle dina fiendar uppå, och hans uttydning dina owänner.

17 - Trät, som du sågst, at det war stort och tjockt, och dess högd räckte up til himmelen, och utwidgade sig öfwer hela landet;

18 - Och dess qwistar dägelige, och dess frukt mycken war, der alle sina födo af hade, och djuren på markene bodde derunder, och himmelens foglar på dess qwistar såto;

19 - Det äst du, Konung, som så stor och mägtig äst; ty din magt är stor, och räcker up til himmelen, och ditt wälde sträcker sig intil werldenes ända.

20 - Men det, at Konungen såg en helig wäktare komma neder af himmelen, och säga: Hugger trät omkull, och förgörer det; dock låter stubban med sina rötter blifwa i jordene; men han skall gå i jern- och kopparkädjor i gräset på markene, och ligga under himmelens dagg, och warda wåter, och föda sig ibland djuren på markene, til dess sju tider öfwer honom framlidne äro;

21 - Detta är uttydningen, Herre Konung, och sådana dens Högstas råd går öfwer min Herra Konungen:

22 - Man skall drifwa dig bort ifrå folk, och du måste blifwa med wilddjur på markene, och man skall dig låta äta gräs såsom oxar, och skalt ligga under himmelens dagg, och warda wåter, til dess sju tider öfwer dig framlidne äro; på det du skalt besinna, at den Högse hafwer wåld öfwer menniskors rike, och gifwer dem hwem han will.

23 - Men det som sagdt är, at man ändå skall låta blifwa stubban af trät med sina rötter qwar: Ditt rike skall blifwa dig, då du känt hafwer magten i himmelen.

24 - Derföre, Herre Konung, låt mitt råd täckas dig, och går dig lös ifrå dina synder, genom rättfärdighet, och ledig ifrå dina missgerningar, genom wälgerningar emot de fattiga; så hafwer han tålamod med dina synder.

25 - Allt detta wederfors Konung NebucadNezar.

26 - Ty efter tolf månader, då Konungen gick på Konungsborgene i Babel;

27 - Hof han up, och sade: Detta är den store Babel, som jag upbygt hafwer til et Konungs hus, genom mina stora magt, mine härlighet til äro.

28 - Förr än Konungen dessa orden uttalat hade, kom en röst af himmelen: Dig, Konung NebucadNezar, ware sagdt: Ditt rike skall dig aftaget warda;

29 - Och man skall drifwa dig bort ifrå ditt folk, och du skalt blifwa med wilddjur, som på markene gå; gräs skall man dig äta låta såsom oxar, til dess sju tider öfwer dig framlidne äro; på det du skalt förnimma, at den Högse hafwer wåld öfwer menniskors rike, och gifwer dem hwem han will.

30 - I samma stund wardt ordet fullkomnadt öfwer NebucadNezar, så at han wardt bortdrifwen ifrå folk, och han åt gräs såsom oxar, och hans lekamen låg under himmelens dagg, och wardt wåter, til dess hans hår wäxte såsom örnafjädrar, och hans naglar wordo såsom foglaklor.

31 - Efter den tiden hof jag, NebucadNezar, up min ögon til himmelen, och kom åter til sinne igen, och lofwade den Högsta; jag prisade och ärade honom, som lefwer ewinnerliga, hwilkens wälde är ewigt, och hans rike warar slägte ifrå slägte. Emot hwilkom alle de, som på jordene bo, för intet räknas; Han gör allt såsom han will, både med krafterna i himmelen, och med dem som bo på jordene; och ingen kan stå hans hand emot, eller säga til honom: Hwad gör du?

33 - På samma tid kom jag til sinne igen, och til mina Konungsliga äro, til mina härlighet, och til min skapnad, och mitt Råd och wäldige sökte mig; och när jag wardt åter fast uti mitt rike igen, och fick ännu större härlighet.

34 - Derföre lofwar jag, NebucadNezar, och ärar och prisar Konungen i himmelen; ty alla hans gerningar äro sanning, och hans wägar äro rätte, och den som stolt är, kan han ödmjuka.