WeBible

1 - Uti tredje årena af Konung Belsazars rike syntes mig, Daniel, en syn, efter den som mig i förstone synts hade.

2 - Men jag war, då jag denna syn såg, i Susan, hufwud stadenom i Elams land, wid den älfwen Ulai.

3 - Och jag hof up min ögon, och såg; och si, en wädur stod för älfwene, och han hade tu hög horn; dock det ena högre än det andra, och det högsta wäxte sidst.

4 - Jag såg, at wäduren stötte med hornen wäster ut, norr ut och söder ut, och intet djur kunde bestå för honom, eller fria sig ifrå hans hand; utan han gjorde hwad han wille, och wardt stor.

5 - Och wid jag gaf der akt uppå, så kom en getabock, wästan efter, öfwer hela jordena, så at han intet kom wid jordena; och den bocken hade et skönt horn emellan sin ögon.

6 - Och han kom allt intil den wäduren, som en horn hade, den jag såg stå för älfwene, och han lopp i sine wrede wäldeliga intil honom.

7 - Och jag såg, at han kom hardt intil wäduren, och förgrymmade sig öfwer honom, och stötte til wäduren, och sönderslog hans tu horn; och wäduren hade ingen magt til att stå honom emot, utan han stötte honom til markena, och trampade uppå honom; och ingen förmåtte hjelpa wäduren utu hans hand.

8 - Och den getabocken wardt ganska stor, och då han som starkast worden war, gick det stora hornet sönder, och i dess stad wäxte fyra sköna, emot fyra himmelens wäder.

9 - Och af eno dera wäxte et litet horn, det wardt ganska stort, söder ut, öster ut, och in emot det lustiga landet.

10 - Och det wäxte allt intil himmelens här, och kastade somliga neder dädan, och af stjernorna til jordena, och trampade uppå dem.

11 - Ja, det wäxte allt intil Förstan för hären, och tog bort ifrå honom det dageliga offret, och förödde hans helgedoms boning.

12 - Och sådana magt wardt honom gifwen emot det dageliga offret för syndernas skull, så at han skulle slå neder sanningena, och hwad han gjorde, skulle framgång hafwa.

13 - Men jag hörde en Heligan tala; och den samme Helige sade til en som talade: Huru länge skall dock denna synen, om det dagliga offret, wara, och om synderna, för hwilkas skull denna förödning skre, så at både helgedomen och hären förtrampad warder?

14 - Och han swarade mig: Det är tu tusende och trehundrade dagar, efter afton och morgon räknandes, så skall helgedomen åter wigder warda.

15 - Och då jag, Daniel, såg den synena, och hade gerna förståndit henne, si, då stod för mig såsom en man.

16 - Och jag hörde emellan Ulai ene menniskos röst, som ropade och sade: Gabriel, uttyd dessom synena, så at han förstår henne.

17 - Och han kom hardt intil mig: Och jag wardt förskräckt, då han kom, och föll neder uppå mitt ansikte, och han sade til mig: Gif akt häruppå, du menniskobarn, ty denna synen lyder uppå ändans tid.

18 - Och då han talade med mig, dignade jag af wanmägtighet neder på mitt ansikte til jordena; men han tog uppå mig, och rätte mig up, så at jag blef ståndandes.

19 - Och han sade: Si, jag will wisa dig, huru det gå skall på yttersta wredenes tid; ty änden hafwer sin bestämda tid.

20 - Wäduren med de tu horn, som du sågst, äro de Konungar i Meden och Persien;

21 - Men getabocken är Konungen i Grekeland: Det stora hornet emellan hans ögon är den förste Konungen.

22 - Men at fyra stodo i dess stad, då det sönderslagit wardt, betyder, at fyra rike skola upkomma af det folket; men icke så mägtig, som han war.

23 - Efter dessa riken, när öfwerträdelsen stor worden är, skall upkomma en arg och listig Konung.

24 - Han skall wara mägtig, dock icke genom sina kraft: Han skall underliga föröda, och skall hafwa framgång, at han det uträttar; han skall förstöra de starka, och det heliga folket.

25 - Och genom hans klokhet skall hans bedrägeri framgå, och han skall uphäfwa sig i sitt hjerta, och genom framgång skall han många förderfwa, och skall upsätta sig emot alla Förstars Första; men han skall utan hand förlagd warda.

26 - Denna synen, om afton och morgon, som dig sagd är, hon är sann; men du skalt hålla synena hemliga, ty det är ännu en lång tid dit.

27 - Och jag, Daniel, wardt swag, och låg i några dagar krank: Sedan stod jag up, och bestälte Konungens ärende, och förundrade mig uppå synena; och ingen war, som kunde reda mig henne ut.