WeBible

1 - Då sjöng Mose och Israels barn HERranom denna wisona, och sade: Jag will sjunga HERranom; ty han hafwer ena härliga gerning gjort, häst och man hafwer han stört i hafwet.

2 - HERren är min starkhet och lofsång, och är min salighet; han är min Gud, jag will ära honom; han är mins faders Gud, och jag will upphöja honom;

3 - HERren är den rätte krigsmannen: HERre är hans Namn.

4 - Pharaos wagnar och hans magt kastade han i hafwet; hans utkorade höfwitsmän äro fördränkte i röda hafwena.

5 - Djupet hafwer öfwertäckt dem; och de föllo åt bottnen såsom stenar.

6 - HERre, din högra hand gör stor under: HERre, din högra hand hafwer slagit fiendan.

7 - Och med dine stora härlighet hafwer du förstört dina motståndare; ty när du lät utgå dina grymhet, förtärde hon dem såsom strå.

8 - Genom ditt blåsande gåfwo sig wattnet upp, flytande wattnet stod ihop; djupen swallade ifrå hwartannat midt i hafwena.

9 - Fienden sade: Jag will jaga efter dem, och gripa dem, och byta rof, och fläcka mitt mod på dem; jag will draga ut mitt swärd, och min hand skall förgöra dem.

10 - Då blåste ditt wäder, och hafwet öfwertäckte dem; och de sönko ned såsom bly uti mägtig watten.

11 - HERre, ho är din like ibland gudarna? Ho är dig lik, som är så härlig och helig, förfärlig, prislig och undergörandes?

12 - Då du utsträckte dina hand, upswalg dem jorden.

13 - Du hafwer i barmhertighet warit ledsagar åt dino folke, det du förloßat hafwer; och hafwer fört dem uti dine starkhet till dina helga boning.

14 - Då folken det hörde, bäfwade de; på de Philisteer som ångest;

15 - Då förfärades de Förstar i Edom, bäfwan kom öfwer de mägtiga i Moab; alle Canaans inbyggarr gåfwo sig.

16 - Låt kalla förskräckelse öfwer dem, och fruktan, genom din stora arm, att de blifwa orörlige såsom stenar; tilldeß, HERre, ditt folk kommer igenom; tilldeß ditt folk igenomkommer, det du förswärat hafwer.

17 - Led dem in, och plantera de på dins arwedels berge, hwilket du, HERre, till dina boning gjort hafwer; till din helgedom, HERre, det din hand beredt hafwer.

18 - HERren warder rådandes i ewighet och utan ända.

19 - Ty Pharao for in i hafwet med hästar och wagnar och resenärer, och HERren lät hafwet igenkalla öfwer dem; men Israels barn gingo torre midt igenom hafwet.

20 - Och MirJam den Prophetißan, Aarons syster, tog ena trummo uti sina hand; och alla qwinnor följde henne efter i dans med trummor.

21 - Och MirJam söng före dem: Låt oß sjunga HERranom, han hafwer gjort ena härliga gerning; man och häst hafwer han stört i hafwet.

22 - Så lät Mose Israels barn draga ifrå röda hafwet, ut åt den öknen Sur: Och de wandrade tre dagar i öknene, och funno intet watten.

23 - Då kommo de till Mara; men de kunde icke dricka det wattnet i Mara; ty det war mycket bittert; af hwilko det rummet heter Mara.

24 - Der knorrade folket emot Mose, och sade: Hwad skole wi dricka?

25 - Han ropade till HERran: och HERren wiste honom ett trä, det satte han i wattnet, och så wardt det sött. Der satte han dem före lag och rätt, och försökte dem;

26 - Och han sade: Will du höra HERrans dins Guds röst, och göra hwad som rätt är för honom, och fatta hans bud i din öron, och hålla alla hans lag; så skall jag ingen den krankhet lägga uppå dig, som jag på de Egyptier lagt hafwer; ty jag är HERren din läkare.

27 - Och de kommo till Elim, der woro tolf wattubrunnar, och sjutio palmträ; der lägrade sig sig wid wattnet.