WeBible

1 - Derefter gingo Mose och Aaron in, och sade till Pharao: Så säger HERren, Israels Gud: Släpp mitt folk, att de må hålla mig högtid uti öknene.

2 - Pharao swarade: Ho är HERren, hwilkens röst jag höra skall, och släppa Israel? Jag wet intet af HERranom, och will ej heller släppa Israel.

3 - De sade: De Ebreers Gud hafwer kallat oss: Så låt nu gå oss tre dagsresor in uti öknena, och offra HERranom wårom Gud, att oss icke öfwergå skall pestilentie eller swärd.

4 - Då sade Konungen i Egypten till dem: Hwi gören I så, du Mose och Aaron, att detta folket öfwergifwer sitt arbete? Går bort till edart arbete.

5 - Ytterligare sade Pharao: Si, folket är allaredo för mycket i landena; och I wiljen ännu låta dem hålla upp af arbetena.

6 - Derefter böd Pharao på samma dag fogdomen öfwer folket, och deras ämbetsmän, och sade:

7 - I skolen icke härefter hemta strå tillhopa, och få folkena till att bränna teglet, såsom tillförene: Låter dem sjelfwa gå bort och hemta sig strå.

8 - Och samma talet på teglet skolen I likwäl lägga dem uppå, såsom tillförne, och intet mindre; förty de gå fåfänge. Derföre ropa de, och säga: Wi wilje gå och offra wårom Gud.

9 - Man må wäl förtunga dem med arbete, att de något hafwa till skaffa, och icke akta lögnaktigt tal.

10 - Då gingo fogdarna öfwer folket och deras ämbetsmän ut, och sade till folket: Så säger Pharao: Man skall intet strå få eder.

11 - Går själfwe bort och hemter eder strå, hwar I det finna kunnen; men af edart arbete skall intet afslås.

12 - Då förströdde sig folket kringom hela Egypti land, till att hemta sig stybbe, att de ju strå hade.

13 - Och fordarna drefwo dem, och sade: Fyller upp edart dagsarbete, lika såsom I haden strå.

14 - Och de ämbetsmän af Israels barn, hwilka Pharaos fogdar öfwer dem satt hade, wordo slagne, och wardt sagdt till dem: Hwi hafwen I icke hwarken i dag eller i går fullkomnat edart förelagda dagsarbete, såsom tillförene?

15 - Då gingo de ämbetsmän af Israels barn in, och ropade till Pharao: Hwi far du så med dina tjenare?

16 - Dinom tjenarom gifwes intet strå, och skola dock göra det tegel, som oss förelagdt är: Och si, dine tjenare warda slagne, och syndas uppå ditt folk.

17 - Pharao sade: I ären fåfänge, fåfänge ären I; därföre sägen I: Wi wiljom gå och offra HERranom.

18 - Så går nu bort, och görer edor dagsarbete: Strå skall eder intet gifwas; men talet på teglet måsten I leverera från eder.

19 - Då såge ämbetsmännerna af Israels barn, att det wardt intet bättre, efter sagdt wardt: I skolen intet förminska af dagsarbetena på teglet.

20 - Och då Mose och Aaron gingo ifrå Pharao, stodo de i wägenom före dem;

21 - Och sade till dem: HERren se uppå eder, och döme det, att I hafwen gjort wår lukt illa luktandes för Pharao och hans tjenarom, och fått dem swärdet i händerna till att dräpa oss.

22 - Mose kom igen till HERran, och sade: HERre, hwi gör du så illa emot detta folket? Hwi hafwer du sändt mig?

23 - Ty ifrå den tiden jag ingick till att tala med Pharao i ditt Namn, hafwer han ännu hårdare plågat folket; och du hafwer icke frälst ditt folk.