WeBible

1 - Då nu Abram nio och niotio år gammal war, syntes honom HERren, och sade til honom: Jag är Gud allsmäktig: Wandra för mig och war fullkomlig.

2 - Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig swårliga.

3 - Och Abram föll på sitt ansikte: Och Gud talade yttermera med honom, och sade:

4 - Si, Jag äret, och hafwer mitt förbund med dig, och du skalt warda en fader för mycket folk.

5 - Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall wara ditt namn: Ty jag hafwer gjort dig til en fader för mycket folk.

6 - Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig: Skola ock Konungar komma af dig.

7 - Och jag will göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, at det skall wara et ewigt förbund, så at jag skall wara din Gud, och dine säds efter dig.

8 - Och skall gifwa dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan til ewig besittning; och skall wara deras Gud.

9 - Och Gud sade yttermera til Abraham: Så hålt nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom.

10 - Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.

11 - Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall wara et tekn til förbundet emellan mig och eder.

12 - Hwart och et piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hwar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.

13 - Och så skall mitt förbund wara på edro kötte, til et ewigt förbund.

14 - Och hwar något piltebarn icke warder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre, at han mitt förbund icke hållit hafwer.

15 - Och Gud sade åter til Abraham: Dina hustru Sarai skalt du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall wara hennes namn.

16 - Ty jag skall wälsigna henne, och af henne skall jag gifwa dig en son, hwilken jag skall wälsigna, och folk skola warda af honom, och Konungar öfwer mycket folk.

17 - Då föll Abraham på sitt ansikte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

18 - Och Abraham sade til Gud: Ack, at dock Ismael måtte få lefwa för dig.

19 - Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hwilken du skalt kalla Isaac: Ty med honom skall jag uprätta mitt ewiga förbund, och med hans säd efter honom.

20 - Der til hafwer jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafwer wälsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska swårliga: Tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom til mycket folk.

21 - Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.

22 - Och som talet wardt ändadt, for Gud up ifrån Abraham.

23 - Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön war i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, strax på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

24 - Och Abraham war nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.

25 - Men Ismael hans son war tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren wardt.

26 - Allt på enom dag wordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;

27 - Och allt det mankön war i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande,: Alle wordo de omskorne med honom.