WeBible

1 - Och Abraham war gammal och wäl ålderstigen: Och HERren hade wälsignat honom i all stycke.

2 - Då sade han til sin äldsta hustjenare, den all hans tingest förestod: Lägg dina hand under mina länd;

3 - Och swär mig wid HERran, himmelens och jordenes Gud, at du icke tager minom sone hustru af Canaans döttrar, ibland hwilka jag bor:

4 - Utan far in uti mitt fädernesland, och til mina slägt, och tag minom sone Isaac hustru.

5 - Tjenaren sade: Om så hände, at qwinnan icke wille komma med mig in i detta land, skall jag då låta din son komma dit i landet igen, dädan du kommen äst?

6 - Abraham sade til honom: Wakta dig derföre, at du icke förer min son dit igen.

7 - HERren himmelens Gud, som mig tog utu mins faders huse, och utu mitt födsloland, den med mig talat, och desslikes swurit och sagt hafwer: Detta landet will jag gifwa dine säd; han skall sända sin Ängel framför dig, at du skalt taga minom sone der hustru.

8 - Hwar nu qwinnan dig icke följa will; så äst du qwitt denna ed: Allenast låt icke min son komma dit igen.

9 - Då lade tjenaren sina hand under Abrahams sins herras länd, och swor honom här uppå.

10 - Så tog tjenaren tio camelar, af sins herras camelar, och drog åstad, och hade med sig af allahanda sins herras håfwor, och war uppe, och for til Mesopotamien til Nahors stad.

11 - Der lät han camelarna blifwa utanför stadenom, wid en wattubrunn, om aftonen då qwinfolken plägade der komma och taga watn,

12 - Och sade: Herre, mins herras Abrahams Gud, kom i dag emot mig, och gör barmhertighet med minom herra Abraham.

13 - Si, jag står här när wattubrunnenom, och deras döttrar, som bo i denna stad, warda här utkommande til at taga watn.

14 - Hwar nu någon piga kommer, och jag säger til henne: Hålt hit dina kruko, och låt mig dricka, och hon säger: Drick, jag will ock gifwa dina camelar dricka, at hon är den samma, som du hafwer beskärt dinom tjenare Isaac, och at jag derpå må förstå, at du hafwer gjort barmhertighet med minom herra.

15 - Och förra än han uttalat hade: Si, Rebecka Bethuels dotter kom ut, hwilken är Milcas son, den Nahors Abrahams broders hustru war, hon bar ena kruko på axlarna.

16 - Och hon war en ganska dägelig piga under ansiktet, och war ännu jungfru, och ingen man hade känt henne: Hon kom ned til brunnen, och fylde krukona, och wille gå hem igen.

17 - Då lopp tjenaren emot henne, och sade: Låt mig dricka något litet watn af dine kruko.

18 - Och hon sade: Drick, min herre: Och strax tog hon krukona ned på sina hand, och gaf honom dricka.

19 - Och då hon hade gifwit honom dricka, sade hon: Jag will ock ösa watn åt dina camelar, til dess at de få alle dricka.

20 - Och hon slog strax watnet utu krukone i hoen, och lopp åter til brunnen til at ösa, och watnade alla hans camelar.

21 - Men mannen undrade på henne, och war stilla, til dess han kunde få weta, om HERren hade gjort hans resa lyckosam, eller ej.

22 - Då nu alle camelarne hade druckit, tog han fram et gyldene ännespann, wägandes en half sikel, och twå armringar til hennes händer, wägande tio siklar guld;

23 - Och sade: Min dotter, hwem hörer du til? Säg mig dock det: Hafwe wi ock rum til at få herberge i dins faders huse?

24 - Hon sade til honom: Jag är Bethuels dotter, Mikas sons, som hon hafwer födt Nahor.

25 - Och hon sade ytterligare til honom: Är ock så mycket halm och foder när oss, och rum nog til herberge.

26 - Då böjde mannen sig ned, och bad til HERran.

27 - Och sade: Lofwad ware HERren, mins herras Abrahams Gud, som icke hafwer tagit sina barmhertighet och sina sanning ifrå minom herra: Förty HERren hafwer fört mig den rätta wägen til mins herras broders hus.

28 - Och pigan lopp, och sade allt detta i sins moders huse.

29 - Och Rebecka hade en broder, som het Laban: Och Laban lopp ut til mannen wid brunnen.

30 - Och när han såg ännespannet och armringarna i sine systers händer, och hörde Rebeckas sine systers ord, at hon sade: Så hafwer mannen sagt mig; kom han til mannen: Och si, han stod när camelarna wid brunnen:

31 - Och sade: Kom här in, du HERrans wälsignade, hwi står du här ute? Jag hafwer rymt huset, och gjort rum för camelarna.

32 - Så hade han mannen in i huset, och lade af camelarna, och gaf dem halm och foder, och watn til at twå hans fötter, och männernas, som med honom woro.

33 - Och satte mat för honom. Då sade han: Jag will icke äta, förra än jag hafwer wärfwat mitt ärende. De swarade: Säg.

34 - Han sade: Jag är Abrahams tjenare.

35 - Och HERren hafwer rikeliga wälsignat min herra, och han är stor worden, och han hafwer gifwit honom får och fä, silfwer och guld, tjenare och tjenarinnor, camelar och åsnar.

36 - Der til hafwer Sara, mins herras hustru, födt minom herra en son i sinom ålderdom, honom hafwer han gifwit allt det han hafwer.

37 - Och min herre hafwer tagit en ed af mig, och sagt: Du skalt icke taga minom sone någon hustru af de Cananeers döttrar, i hwilkas land jag bor;

38 - Utan far bort til mins faders hus, och til mina slägt, tag der minom sone hustru.

39 - Men jag sade til min herra: Huru? Om qwinnan icke will följa mig?

40 - Då sade han til mig: HERren, för hwilkom jag wandrar, warder sändandes sin Ängel med dig, och skall göra din wäg lyckosam, så at du skalt taga minom sone hustru af mine slägt och mins faders huse.

41 - Då skall du wara min ed qwitt, när du kommer til mina slägt; gifwa de dig icke, så äst du min ed qwitt.

42 - Så kom jag i dag til brunnen, och sade: HERre, mins herras Abrahams Gud, hafwer du gjort min wäg lyckosam, den jag nu reser:

43 - Si, så står jag här wid wattubrunnen. När nu en jungfru kommer här ut til at taga watn, och jag säger til henne: Gif mig litet watn at dricka af dine kruko;

44 - Och hon warder sägandes: Drick du; jag will ock watna dina camelar: det är den qwinna, som HERren hafwer beskärt mins herras sone.

45 - Förra än jag nu sådan ord utsagt hade i mino hjerta, si, då kom Rebecka ut med ene kruko på sine axel, och gick ned åt brunnen til at taga watn. Då sade jag til henne: Gif mig dricka.

46 - Och hon tog snarliga krukona af sin axel, och sade: Drick; dina camelar will jag ock watna. Så drack jag, och hon watnade också camelarna.

47 - Och jag frågade henne, och sade: Hwars dotter äst du? Hon swarade: Jag är Bethuels dotter, Nahors sons, som Milca honom födt hafwer. Då hängde jag et ännespann på hennes anlete, och armringar öfwer hennes händer:

48 - Och böjde mig neder, och bad til HERran, och lofwade HERran, mins herras Abrahams Gud, som mig hade fört rätta wägen, at jag skulle taga til hans son mins herras broders dotter.

49 - Om I nu ären de, som bewisen minom herra barmhertighet och sanning, så säger mig det: Hwar ock icke, så säger mig ock det; at jag wänder mig antingen til den högra sidona, eller til den wänstra.

50 - Då swarade Laban och Bethuel, och sade: Det är utgångit af HERranom, derföre kunne wi intet säga dig emot, hwarken ondt eller godt.

51 - Der är Rebecka för dig, tag henne, och far din wäg, at hon blifwer dins herras sons hustru, som HERren sagt hafwer.

52 - Då Abrahams tjenare hörde dessa ord, bugade han sig til jordena för HERranom.

53 - Och tog fram silfwer och gyldene klenodier och kläder, och gaf dem Rebecka: Men hennes broder och moder gaf han örter.

54 - Då åt han och drack samt med männerne, som med honom woro, och blefwo der öfwer nattena. Om morgonen stod han up, och sade: Låter mig fara til min herra.

55 - Men hennes broder och moder sade: Låt dock blifwa pigona wid tio dagar när oss; sedan skall du fara.

56 - Då sade han til dem: Förhåller mig icke, förty HERren hafwer gjort min wäg lyckosam: Släpper mig, at jag far til min herra.

57 - Då sade de: Låter oss kalla pigona, och fråga hwad hon säger dertil.

58 - Och de kallade Rebecka, och sade til henne: Will du fara med denne mannenom? Hon swarade: Ja, jag will med honom.

59 - Så läto de Rebecka sina syster fara med hennes ammo, och Abrahams tjenare, och hans följare.

60 - Och de wälsignade Rebecka, och sade til henne: Du äst wår syster, förkofra dig til tusende tusend, och din säd besitte sina fienders portar.

61 - Så redde Rebecka sig til med sina pigor, och satte sig på camelarna, och följde mannen efter. Och tjenaren tog Rebecka til sig, och for sin wäg.

62 - Men Isaac kom ifrå den brunnen, som kallades dens lefwandes och seendes; ty han bodde i det landet söder ut.

63 - Och war utgången til at bedja i markene om aftonen: Och hof up sin ögon, och såg at camelarne kommo der.

64 - Och Rebecka hof up sin ögon, och såg Isaac: Då steg hon af camelen,

65 - Och sade til tjenaren: Hwad man är det, som kommer emot oss på markene? Tjenaren sade: Det är min herre. Då tog hon mantelen och höljde sig.

66 - Och tjenaren förtälde Isaac allt, huru han sakena uträttat hade.

67 - Då förde Isaac henne in i sins moders Saras hyddo, och tog Rebecka, och hon wardt hans hustru, och han wardt kär åt henne: Och så wardt Isaac hugswalad öfwer sina moder.