WeBible

1 - Då Rachel såg, at hon födde Jacob intet, afundades hon wid sina syster, och sade til Jacob: Skaffa mig ock barn, eljest dör jag.

2 - Jacob wardt ganska wred på Rachel, och sade: Icke är jag Gud, som dig förmenar dins lifs frukt?

3 - Men hon sade: Si, der är min tjenstepiga Bilha: lägg dig när henne, at hon må föda i mitt sköt, och jag warder dock upbyggd genom henne.

4 - Och gaf honom så Bilha, sina tjenstepigo, til hustru, och Jacob lade sig när henne.

5 - Och så wardt Bilha hafwande, och födde Jacob en son.

6 - Då sade Rachel: Gud hafwer dömt mina sak, och hört mina röst, och gifwit mig en son: Derföre kallade hon honom Dan.

7 - Åter wardt Bilha, Rachels tjensteqwinna, hafwande, och födde Jacob den andra sonen.

8 - Då sade Rachel: Gud hafwer omwändt det med mig och mine syster, och jag får öfwerhandena: Och hon kallade honom Naphthali.

9 - Då nu Lea såg, at hon hade wändt igen at föda, tog hon sina tjenstepigo Silpa, och gaf henne Jacob til hustru.

10 - Så födde Silpa, Leas tjensteqwinna, Jacob en son.

11 - Då sade Lea: Rustig; och kallade honom Gad.

12 - Derefter födde Silpa, Leas tjensteqwinna, Jacob den andra sonen.

13 - Då sade Lea: Wäl mig; förty döttrarna skola säga mig saliga: Och hon kallade honom Asser.

14 - Ruben gick ut om hwete-andena, och fann liljor på markene, och hade dem hem til sina moder Lea. Då sade Rachel til Lea: Gif mig en del af din sons liljor.

15 - Hon swarade: Hafwer du icke nog, at du hafwer tagit min man bort, och wilt desslikes taga min sons liljor? Rachel sade: Nu wäl, låt honom denna nattena sofwa när dig, för dins sons liljor.

16 - Då nu Jacob kom om aftonen af markene, gick Lea ut emot honom, och sade: När mig skall du ligga: Förty jag hafwer köpt dig för mins sons liljor: Och han låg när henne de nattena.

17 - Och Gud hörde Lea, och hon wardt hafwande, och födde Jacob den femte sonen.

18 - Och sade: Gud hafwer lönt mig, för det jag gaf minom manne mina tjenstepigo: Och hon kallade honom Isaschar.

19 - Åter wardt Lea hafwande, och födde Jacob den sjette sonen.

20 - Och sade: Gud hafwer wäl försett mig: Nu warder åter min man boendes när mig, ty jag hafwer födt honom sex söner: Och kallade honom Sebulon.

21 - Derefter födde hon ena dotter, och kallade henne Dina.

22 - Men Gud tänkte på Rachel, och hörde henne, och gjorde henne fruktsama.

23 - Då wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Gud hafwer min smälek ifrå mig tagit.

24 - Och kallade honom Joseph, och sade: HERren gifwe mig ännu en son härtil.

25 - Då nu Rachel hade födt Joseph, sade Jacob til Laban: Låt mig färdas, och resa hem til mitt, och i mitt land.

26 - Gif mig mina hustrur och min barn, som jag hafwer tjent dig före, at jag må färdas: Förty du wetst, hwad jag hafwer gjort dig för en tjenst.

27 - Laban sade til honom: Kan jag icke finna nåd för din ögon? Jag förnimmer, at HERren hafwer wälsignat mig för dina skull.

28 - Säg, hwad lön jag skall gifwa dig?

29 - Men han sade til honom: Du wetst, huru jag hafwer tjent dig, och hwad boskap du hafwer under mig.

30 - Du hade litet, förra än jag kom, men nu äst du riker worden: och HERren hafwer wälsignat dig för mina skull: Och nu, när skall jag ock något bestyra til mitt hus?

31 - Laban sade: Hwad skall jag då gifwa dig? Jacob sade: Du skalt allsintet gifwa mig; utan om du wilt göra mig det jag säger, så skall jag ännu beta och wakta din får.

32 - Jag will i dag gå igenom alla dina hjordar, och skilj du derifrån all fläckot och brokot får, och all swart får ibland lamben och kiden: Hwad nu sedan brokot och fläckot blifwer, det skall wara min lön.

33 - Så warder mig min rätt färdighet betygandes i dag eller morgon, när dertil kommer, at jag skall taga min lön af dig, alltså, at hwad som icke fläckot eller brokot, eller ock hwad swart är ibland lamben och kiden, det ware en tjufnad med mig.

34 - Då sade Laban: Jag är til frids, blifwe som sagt hafwer.

35 - Och han skilde i den dagen ut spreklota och brokota bockar, och all fläckot och brokot kid, der som ju något hwitt war uppå, och allt det swart war ibland lamben; och fick det sin barn i händer.

36 - Och lät blifwa tre dagsleder långe emellan sig och Jacob. Så bette Jacob det öfwer war af Labans hjord.

37 - Men Jacob tog gröna aspekäppar, hasl och castaneen, och barkade hwita ränder deruppå;

38 - Och lade käpparna, som han barkat hade, i dryckehonar för hjordarna, som der komma måste och watnas, at de skulle hafwande warda, när de kommo til at dricka.

39 - Alltså wordo hjordarne hafwande öfwer käpparna, och födde fläckot, spreklot och brokot.

40 - Då afskilde Jacob lamben, det icke brokot, och allt det swart war, och lät dem in til Labans hjord, och gjorde sig en egen hjord, den lät han icke til Labans hjord.

41 - Men när den tidfödde hjorden lopp, lade han käpparna i honar för hjordens ögon, så at de wordo hafwande öfwer käpparna.

42 - Men när de senfödda lupo, lade han dem intet deruti. Så wordo då de senfödlingar Labans och de tidfödlingar Jacobs.

43 - Deraf wardt mannen öfwermåttan riker, så at han hade mycken får, tjenarinnor och tjenare, camelar och åsnar.