WeBible

1 - Och Joseph befallte honom, som war öfwer hans hus, och sade: Fyll dessa männernas säckar med spisning, så mycket de kunna föra, och lägg hwarjom sina penningar ofwan i hans säck:

2 - Och mina silfskål ofwan i dens yngstas säck med penningarna för sädena. Han gjorde, som Joseph honom sade.

3 - Om morgonen, då ljust wardt, läto de männerna fara med sina åsnar.

4 - Då de nu woro ut af stadenom, och icke långt komne, sade Joseph til honom, som war öfwer hans hus: Up och far efter männerna, och när du får dem, så säg til dem: Hwi hafwen I lönt godt med ondo?

5 - Är icke det der min herre dricker utaf, och der han spår med? I hafwen illa gjort.

6 - Och som han beslog dem, sade han sådan ord til dem.

7 - De swarade honom: Hwi talar min herre sådana ord? Bort det, at dine tjenare skulle så göra.

8 - Si, penningarna, som wi funnom ofwan uti wåra säckar, hafwom wi fört til dig igen af Canaans lande: Och hwi skulle wi då hafwa stulit silfwer eller guld af dins herras huse?

9 - När hwilken det warder funnit ibland dina tjenare, han må dö: Dertil wilje wi ock wara mins herras trälar.

10 - Han sade: Ja, ware som I hafwen sagt: När hwilkom det finnes, han ware min träl: men I skolen wara löse.

11 - Och då de hastade sig, och lade hwar sin säck af ned på jordena, och hwar lät up sin säck.

12 - Och han sökte, och begynte på den första, in til den yngsta; då fans skålen i BenJamins säck.

13 - Då refwo de sin kläder, och ladde hwar uppå sin åsna, och foro åter in i staden.

14 - Och Juda gick med sina bröder in i Josephs hus: Ty han war ändå der, och de föllo ned på jordena för honom.

15 - Joseph sade til dem: Hwi torden I det göra? Weten I icke, at en sådana man, som jag är, kunde spå til?

16 - Juda sade: Hwad skole wi säga minom herra, eller huru skole wi bära före? Gud hafwer funnit dina tjenares missgerningar: Si, wi och den, som skålen är funnen när, äre min herras trälar.

17 - Men han sade: Bort det, at jag skulle så göra. Den mannen, som skålen är funnen när, han skall wara min träl: Men I farer med frid up til edar fader.

18 - Då gick Juda til honom, och sade: Min herre, låt din tjenare tala et ord i dina öron, min herre, och din wrede harmes icke öfwer din tjenare; ty du äst såsom Pharao.

19 - Min herre frågade sina tjenare, och sade: Hafwen I ock någon fader, eller broder?

20 - Då swarade wi: Wi hafwe en fader, och han är gammal, och en ung dräng föddan i hans ålderdom, och hans broder är död, och han är allena blifwen igen af sine moder, och hans fader hafwer honom kär.

21 - Då sade du til dina tjenare: Hafwer honom hit ned til mig, och jag will göra honom godt.

22 - Men wi swarade minom herra: Pilten kan icke komma ifrå sinom fader: Hwar han komme honom ifrå, dödde han.

23 - Då sade du til dina tjenare: Hwar edar yngste broder icke kommer här med eder, skolen I icke mera komma för min ögon.

24 - Då forom wi up til din tjenare, min fader, och sadom honom mins herras tal.

25 - Då sade wår fader: Farer åter bort, och köper oss någon spisning.

26 - Men wi sade: Wi kunne icke fara der ned, med mindre wår yngste broder är med oss, så wilje wi fara der ned: Ty wi kunne icke komma för dens mansens ögon, hwar wår yngste broder icke är med oss.

27 - Då sade din tjenare, min fader, til oss: I weten, at min hustru hafwer födt mig twå:

28 - Den ene gick bort ifrån mig, och det sades, at han skulle wara ihjälrifwen; och jag hafwer ej sett honom allt härtil.

29 - Skolen I ock taga denna ifrå mig, och honom wederfars något ondt, så warden I drifwande min grå hår med sorg ned i grafwena.

30 - Om jag nu komme hem til din tjenare, min fader, och pilten wore icke med oss, efter hans själ hänger in til desses själ;

31 - Så sker det, då han ser, at pilten icke är tilstädes, at han dör: Så worde wi dine tjenare, dins tjenares, wårs faders grå hår förande med jämmer ned i grafwena.

32 - Ty jag, din tjenare, hafwer warit minom fader god för pilten, och sagt: Hafwer jag icke honom til dig igen, så will jag hafwa skuld i alla mina lifsdagar.

33 - Derföre, låt din tjenare blifwa här qwar minom herra för en träl i piltens stad; och låt pilten fara up med sina bröder.

34 - Förty, huru skulle jag fara up til min fader, när pilten är icke med mig? Jag finge se den jämmer, som min fader uppå komme.