WeBible

Hade och wäl det första sina rätter, och gudstjenst, och utwärtes helighet.

Ty det främre tabernaklet war der uppsatt; uti hwilket woro ljusastakarna, och bordet, och skådobröden; och detta kallades det heliga.

Men bak den andra förlåten war det tabernaklet, som man kallade det allraheligaste;

Hwilket hade det gyllene rökelsekaret, och testamentets ark, på alla sidor beslagen med guld; uti hwilken war det gyllene ämbar, der det himmelsbrödet uti war, och Aarons staf, som blomstrats hade, och testamentets taflor;

Men der ofwan uppå woro härlighetens Cherubim, som öfwerskyggde nådastolen; af hwilka stycken på denna tid icke besynnerligen är sägandes.

Då nu detta så beredt war, gingo presterna alltid in i det främre tabernaklet, och uträttade gudstjensten.

Men uti det andra gick allenast den öfwerstepresten; en tid om året; icke utan blod, det han offrade för sina egna, och för folkens synder:

Der den Helige Ande med betydde, att helighetens wäg ändå icke uppenbar war, medan det första tabernaklet stod.

Hwilket war en liknelse i den tiden, i hwilken gåfwor och offer offrades, och kunde icke göra honom fullkommen, efter samwetet, som den gudstjensten gjorde,

Allenast med mat och dryck, och mångahanda twagning, och utwärtes helighet, som pålagda woro, intill bättringens tid.

Men Christus är kommen, att Han skall wara Öfwerseprest till det tillkommande goda; genom ett större och fullkomligare tabernakel, det med händer icke gjordt är, det är, det icke så bygdt är;

Icke heller genom bockablod, eller kalfwablod: utan Han är genom sitt eget blod en resa ingången uti det heliga, och hafwer funnit en ewig förlossning.

Ty hafwer oxablod och bockablod, och strödd aska af kon helgat de orena, till köttslig renhet:

Huru mycket mer skall Christi blod, som hafwer sig sjelf obesmittad, genom den Heliga Anda, Gudi offrat, rena wårt samwete af de döda gerningar, till att tjena lefwande Gud.

Derföre är Han ock Nya Testamentets Medlare ; på det de, som kallade äro, skulle få det ewiga arfwets löfte, i det, att Hans död gick der emellan , till förlossning ifrån de öfwerträdelser, som under det förra Testamentet woro.

Ty hwar ett testamente är, måste ock hans död med wara, som testamentet gjorde.

Ty testamentet blifwer gildt genom döden; annars hafwer det ännu ingen makt, så länge han lefwer, som testamentet gjorde.

Derföre war ock icke det första stiktadt utan blod.

Ty då Moses allt folket föregifwit hade hwart och ett budord efter lagen, tog han kalfwablod och bockablod, med watten, och purpurull, och isop, ock bestänkte boken, och allt folket;

Och sade: Detta är Testamentets blod, det Gud hafwer eder bjudit.

Och desslikes tabernaklet, och alla käril, der gudstjenst plägade med göras, bestänkte Han sammalunda med blod.

Och warda mest all ting efter lagen rena gjorda i blod; och utan blodsutgjutelse sker ingen förlåtelse.

Så är nu af nöden, att de himmelska tings eftersyner skola med sådant renade warda: men de himmelska tingen måste bättre offer hafwa än dessa woro.

Ty Christus är icke ingången i det heliga, som med händer gjort är, hwilket är en eftersyn till det sanskyldiga, utan in uti sjelfwa himmelen, på det Han skall nu wara i Guds åsyn för oss.

Icke att han skall ofta offra sig, såsom öfwerstepresten gick hwart år in uti det heliga med annans blod.

Sjelf måste Han skolat ofta lida, af werldens begynnelse; men nu, på werldens ändalykt, är Han en gång uppenbarad, genom sitt eget offer, till att borttaga synden.

Och såsom menniskorna är förelagdt en gång dö, men sedan domen,

Så är ock Christus en resa offrad, till att borttaga mången mans synder: men en annan gång skall Han låta se sig utan synd dem, som Honom wänta, till salighet.