WeBible

1 - Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 - Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

3 - Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

4 - Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

5 - Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

6 - Ja, der är nu din (Guds) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

7 - Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

8 - Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

9 - Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

10 - Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

11 - Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

12 - Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

13 - Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

14 - Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

15 - Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

16 - Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

17 - Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

18 - Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

19 - Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

20 - Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

21 - Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.