WeBible

1 - Job svarade, och sade:

2 - När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,

3 - Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.

4 - Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.

5 - Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.

6 - Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?

7 - Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.

8 - O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;

9 - Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;

10 - Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.

11 - Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?

12 - Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.

13 - Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.

14 - Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.

15 - Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.

16 - Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.

17 - Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.

18 - Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.

19 - De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.

20 - Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.

21 - Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.

22 - Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?

23 - Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?

24 - Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.

25 - Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?

26 - I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.

27 - I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.

28 - Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.

29 - Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.

30 - Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.