WeBible

1 - Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 - Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

3 - Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

4 - Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

5 - Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

6 - Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

7 - Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8 - Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

9 - Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

10 - De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

11 - Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

12 - Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

13 - Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

14 - Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

15 - Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

16 - Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

17 - Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

18 - Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

19 - Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

20 - Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

21 - Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

22 - Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.