WeBible

1 - Sedan gick JEsus ifrå Jordan igen, full med den Heliga Anda, och wardt hafder af Andanom uti öknena.

2 - Och frestades i fyratio dagar af djefwulen, och åt intet i de dagar; utan då de ändade woro, sedan hungrade honom.

3 - Då sade djefwulen til honom: Äst du Guds Son, så säg til denna stenen, at han warder bröd.

4 - Då swarade JEsus, och sade til honom: Det är skrifwit: Menniskan lefwer icke allenast af bröd, utan af hwart och et Guds ord.

5 - Och djefwulen hade honom på ett högt berg, och wiste honom all rike i werldene, uti ett ögonblick .

6 - Och djefwulen sade till honom: Dig will jag gifwa all denna magten, och deras härlighet; ty de äro mig i händer gifwen, och hwem jag will, gifwer jag dem.

7 - Wilt du nu falla ned, och tilbedja mig, så skola de all höra dig til.

8 - JEsus swarade, och sade till honom: Gå bort ifrå mig, Satan; ty det är skrifwit: Din HERra Gud skalt du tilbedja, och honom allena skalt du dyrka.

9 - Och hade han honom till Jerusalem, och satte honom upp på tinnarna af templet, och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig här nedföre.

10 - Ty det är skrifwit: Han skall befalla sina Änglar om dig, att de skola förwara dig:

11 - Och bära dig på sina händer, att du icke stöter din fot emot stenen.

12 - Då swarade JEsus, och sade til honom: Det är sagdt: Du skalt icke fresta HERran din Gud.

13 - Och sedan djefwulen hade fullkomnat all frestelsen, for han ifrå honom til en tid.

14 - Och JESus kom genom Andans kraft, in i Galileen igen; och ryktet gick ut om honom i all den ängden deromkring.

15 - Och han lärde i deras Synagogor, och wardt prisad af allom.

16 - Och Han kom till Nazareth, der Han upfödder war, och gick om Sabbathsdagen in i Synagogan, som hans sedwänja war, och stod up, och wille läsa.

17 - Då wardt honom fången Esaie Prophetens bok; och då han lät up bokena, fann han det rummet, der skrifwit står:

18 - HERrans Ande är öfwer mig, derföre, at han hafwer smort mig; til at förkunna Evangelium dem fattigom hafwer han sändt mig, til at läka de förkrossada hjerta, til at predika de fångar frihet, och de blindom syn, och dem sönderslagnom förlossning;

19 - Til at predika HERrans behageliga år.

20 - Sedan lade han boken tilhopa, och fick tjenarenom, och satte sig; och allas deras ögon, som i synagogone woro, aktade på honom.

21 - Då begynte han til at säga til dem: I dag är denna Skrift fullbordad för edor öron.

22 - Och de båro honom alle wittnesbörd, och förundrade sig på de nådefulla ord, som gingo af hans mun, och sade: Är icke denne Josephs son?

23 - Då sade han til dem: Wisserliga mågen I säga till mig denna liknelsen: Läkare, läk dig sjelfwan; huru stor ting hafwe wi hört i Capernaum skedd wara; gör ock sådana här i ditt fädernesland.

24 - Sade han: Sannerliga säger jag eder: Ingen Prophet är afhållen i sitt fädernesland.

25 - Men jag säger eder i sanning: Många enkor woro i Israel, uti Elie tid, då himmelen igenlyckt war i tre år och sex månader, då stor hunger war öfwer hela landet.

26 - Och til ingen af dem wardt Elias sänd; utan til ena enko uti Sarepta Sidons.

27 - Och månge spitelske woro i Israel, i Elise Prophetens tid, och ingen af dem wardt ren gjord, förutom Naeman af Syrien.

28 - Och alle de i synagogon woro, upfyltes med wrede, då de detta hörde;

29 - Och upreste sig emot honom, och drefwo honom utu staden, och ledde honom ut öfwerst på klinten af berget, der deras stad på bygder war, och wille stört honom der utföre;

30 - Men han gick midt igenom dem sin wäg:

31 - Och han kom ned til den staden Capernaum i Galileen; och der lärde han dem om Sabbatherna.

32 - Och de förundrade sig på hans lärdom; ty med hans tal war wäldighet.

33 - Och uti Synagogon war en menniska, besatt med en oren djefwuls anda, och han ropade med höga röst;

34 - Sägandes: Hej, hwad hafwe wi med dig, JEsu Nazarene? Äst du kommen til at förderfwa oss? Jag wet ho du äst, nemliga den Guds Helige.

35 - Och JEsus näpste honom, sägandes: War tyst, och gack ut af honom. Och djefwulen kastade honom midt ibland dem, och gick ut af honom, och gjorde honom ingen skada.

36 - Och en förfärelse kom öfwer dem alla; och de talade inbördes med hwarannan, sägande: Hwad skall detta wara? Ty Han bjuder de orena andar med magt och wäldighet, och de gå ut.

37 - Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar deromkring.

38 - Då JEsus upstod utu Synagogon, gick han in i Simons hus. Och Simons swära betwingades med stora skälfwosot; då bådo de honom för henne.

39 - Och han trädde in til henne, och näpste skälfwone; och skälfwan öfwergaf henne; och hon stod straxt up, och tjenade dem.

40 - Då solen nedgick, alle de som hade sjukt folk af allahanda sjukor, ledde dem till honom, och han lade händerna på hwar och en, och gjorde dem helbregda.

41 - Foro också djeflarne ut af mångom, ropade och sade: Du är Christus, Guds Son; Då näpste han dem, och stadde icke til, at de skulle tala; ty de wisste, att han war Christus.

42 - Då dager wardt, gick han ut i ödemarken; och folket sökte honom, och kommo till honom, och förhöllo honom, at han icke skulle gå ifrå dem.

43 - Då sade han til dem: Andra städer måste jag ock predika Guds rike; ty jag är dertil sänd.

44 - Och han predikade uti de Synagogor i Galileen.