WeBible

1 - Då kommo til JEsum de Skriftlärde, och de Phariseer af Jerusalem, och sade:

2 - Hwi bryta dine Lärjungar de äldstas stadgar; Förty de twå intet sina händer, när de skola äta bröd?

3 - Han swarade, och sade til dem: Hwi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skull?

4 - Ty Gud hafwer budit, och sagt: Du skall ära fader och moder; och hwilken som bannar fader eller moder, han skall döden dö.

5 - Men I sägen: Hwar och en må säga til fader eller moder: Det är allt Gudi gifwet, som du skulle få af mig, dig til nytto; dermed sker då, at ingen hedrar sin fader eller sina moder:

6 - Och hafwen dermed gjort Guds bud til intet, för edra stadgars skull.

7 - I skrymtare, Esaias hafwer rätt spått om eder, sägandes:

8 - Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.

9 - Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom, som är människobud.

10 - Och han kallade til sig folket, och sade til dem: Hörer, och förstår.

11 - Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det som utgår af munnen, det besmittar menniskona.

12 - Då stego hans Lärjungar fram, och sade til honom: Wetst du, at Phariseerne förargades, när de hörde detta ordet?

13 - Han swarade, och sade: Hwar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafwer, skall uppryckas med rötter.

14 - Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare: Hwar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.

15 - Då swarade Petrus, och sade til honom: Uttyd oss denna liknelsen.

16 - Då sade JEsus: Ären I ock ännu oförståndige?

17 - Förstån I icke ännu, at allt det som ingår genom munnen, det går i buken, och hafwer sin naturliga utgång?

18 - Men det som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona:

19 - Ty af hjertat utgå onde tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufweri, falskt wittne, hädelse.

20 - Det äro de stycken, som besmitta menniskona; men äta med otwagna händer besmittar icke menniskona.

21 - Och JEsus gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar:

22 - Och si, en Cananeesk qwinna kom af de landsändar, och ropade til honom, och sade: O HERre, Dawids Son, förbarma dig öfwer mig; min dotter qwäls jämmerliga af djelfwulen.

23 - Men han swarade henne icke et ord, Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.

24 - Men han swarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan til de borttappada får af Israels hus.

25 - Men hon kom, och tilbad honom, sägandes: HERre, hjelp mig.

26 - Då swarade han, och sade: Det är icke höfweligit, at taga brödet ifrå barnen, och kasta det för hundama.

27 - Swarade hon: Ja, HERre, dock likwäl äta hundarne af de smulor, som falla utaf deras herrars bord.

28 - Då swarade JEsus, och sade til henne: O qwinna, din tro är stor, ske dig som du wilt; och hennes dotter blef helbregda i samma stund.

29 - Och JEsus gick dädan längre fram, och kom til det Galileeska hafwet, och gick up på et berg, och satte sig der.

30 - Och til honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa och många andra, och kastade dem för JEsu fötter; och han gjorde dem helbregda.

31 - Så at folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud.

32 - Och JEsus kallade sina Lärjungar til sig, och sade: Jag ömkar mig öfwer folket; ty de hafwa nu i tre dagar töfwat när mig, och hafwa intet äta; och jag will icke låta dem ifrå mig fastande, at de icke skola gifwas up i wägen.

33 - Då sade hans Lärjungar til honom: Hwar skole wi få här i öknene så mycket bröd, der wi kunne mätta så mycket folk med?

34 - Sade JEsus til dem: Huru mång bröd hafwen I? De sade: Sju, och några små fiskar.

35 - Då böd han folket sätta sig ned på jordena.

36 - Och tog de sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfwo folkena.

37 - Och de åto alle, och wordo mätte; och upptogo det öfwer war i styckom, sju korgar fulla.

38 - Och de som åto woro fyratusend män, förutan qwinnor och barn.

39 - Och när han hade skilt folket ifrå sig, steg han til skepps, och kom uti den gränson wid Magdala.