WeBible

1 - Och sex dagar derefter tog JEsus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, til sig; och hade dem afsides up på et högt berg;

2 - Och wardt förklarad för dem, och hans ansikte sken som solen, och hans kläder wordo hwit som et ljus.

3 - Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom.

4 - Då swarade Petrus, och sade til JEsum: HERre, här är oss godt wara; wilt du, så wilje wi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.

5 - wid han ännu talade, si, en ljus sky omskygde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hwilkom jag hafwer et godt behag; honom hörer.

6 - Och när Lärjungarne det hörde, föllo de på sitt ansikte, och wordo swårliga förfärade.

7 - Men JEsus gick til, och tog på dem, och sade: Står up, och rädens icke.

8 - Men då de uplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan JEsum allena.

9 - Och när de gingo ned af berget, böd JEsus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, til dess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda.

10 - Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hwi säga då de Skriftlärde, at Elias måste komma tilförene?

11 - JEsus swarade, och sade til dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen.

12 - Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hwad de wille. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem.

13 - Då förstodo Lärjungarne, at han sade dem om Johanne Döparen.

14 - Och när de kommo til folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä;

15 - Och sade: HERre, förbarma dig öfwer min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i wattnet:

16 - Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom.

17 - Då swarade JEsus, och sade: O du otrogna och genwördiga slägte, huru länge skall jag wara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafwer honom hit.

18 - Och JEsus hotade honom, och djefwulen gick ut af honom; och drängen wardt helbregda i samma stund.

19 - Då gingo Lärjungarna til JEsum afsides, och sade: Hwi kunde icke wi drifwa honom ut?

20 - JEsus sade til dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafwen trona som et senapskorn, då mågen I säga til detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder warder intet omöjeligit.

21 - Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.

22 - Men då de wistades i Galileen, sade JEsus til dem: Det skall ske, at menniskones Son warder öfwerantwardad i menniskors händer:

23 - Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå up igen. Och de wordo storliga bedröfwade.

24 - Och när de kommo til Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade upbära, til Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifwa skattpenning?

25 - Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom JEsus, och sade: Hwad synes dig, Simon? Af hwem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande?

26 - Sade Petrus til honom: Af de främmande. Då sade JEsus til honom: Så äro ju barnen fri.

27 - Men på det wi icke skole förarga dem, så gack til hafwet, och kasta ut kroken, och den första fisk du får, tag; Och när du låter up hans mun, warder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.