WeBible

1 - Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, til at leja sig arbetare i sin wingård.

2 - Och när han hade warit öfwerens med arbetarena om en wiss dagspenning, sände han dem i sin wingård.

3 - Sedan gick han ut wid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;

4 - Och sade til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligt är, will jag gifwa eder:

5 - Och de gingo. Och åter gick han ut wid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

6 - Men wid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade til dem: Hwi stån I här hela dagen fåfänge?

7 - De sade til honom: Ty ingen hafwer legt oss. Då sade han til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligit är skolen I få.

8 - När aftonen kom, sade wingårdsherren til sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intil de första.

9 - Och när de kommo fram, som wid ellofte stundena komne woro, fick hwardera dagspenningen.

10 - Men när de förste kommo, mente de, at de skulle fått mer; och fingo ock hwardera dagspenningen.

11 - Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;

12 - Och sade: Desse siste hafwa arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafwa burit dagsens tunga och hetan.

13 - Då swarade han enom af dem, och sade: Min wän, jag gör dig ingen orätt; wast du icke öfwerens med mig om en wiss dagspenning?

14 - Tag det dig tilhörer, och gack din wäg; men jag will gifwa denna sista så mycket som dig.

15 - Eller må jag icke göra uti min ting hwad jag will? Ser du fördenskull illa ut, at jag så god är?

16 - Alltså warda de ytterste de främste, och de främste de ytterste: Ty månge äro kallade; men få äro utwalde.

17 - Och så drog JEsus up til Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna til sig på wägen, och sade til dem:

18 - Si, wi farom up til Jerusalem, och menniskones Son skall öfwerantwardas dem öfwersta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom til döden.

19 - Och de skola öfwerantwarda honom Hedningomen, til at begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.

20 - Då steg Zebedei söners moder fram til honom med sina söner, tilbad honom, och begärade något af honom.

21 - Då sade han til henne: Hwad wilt du? Sade hon til honom: Låt dessa twå mina söner sitta i ditt rike, den ena på dine högra hand, och den andra på dine wenstra.

22 - Då swarade JEsus, och sade: I weten icke hwad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de til honom: Ja, wäl.

23 - Sade han til dem: Min kalk skolen I wisst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mine högra hand och wenstra, står icke mig til at gifwa, utan dem, som det tilredt är af minom Fader.

24 - När de tio det hörde, wordo de misslynte på de twå bröderna.

25 - Då kallade JEsus dem til sig, och sade: I weten, at werldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafwa magtena.

26 - Så skall det icke wara ibland eder; utan den som will wara mägtig ibland eder, han ware edar tjenare.

27 - Och hwilken ibland eder will wara den främste, han ware edar dräng.

28 - Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han will låta tjena sig, utan at han will tjena, och gifwa sitt lif til återlösning för många.

29 - Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.

30 - Och si, twå blinde såto wid wägen; och när de hörde, at JEsus gick der fram, ropade de, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss.

31 - Men folket näpste dem, at de skulle tiga. Då ropade de dess mer, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss.

32 - Då stadnade JEsus, och kallade dem, och sade: Hwad wiljen I, at jag skall göra eder?

33 - De sade til honom: HERre, at wår ögon måtte öpnas.

34 - Då warkunnade sig JEsus öfwer dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.