WeBible

1 - Och när de nalkades Jerusalem, och kommo til Bethphage, wid Oljoberget, sände JEsus twå sina Lärjungar;

2 - Och sade til dem: Går i byn, som ligger för eder; och strax warden I finnande ena åsninno bundna, och folan när henne; löser dem, och leder til mig.

3 - Och om någor talar eder til, så säger: HERren behöfwer dem, och strax släpper han dem.

4 - Detta är allt skedt, at det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade:

5 - Säger til dottrena Zion: Si, din Konung kommer til dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fola.

6 - Lärjungarna gingo bort, och gjorde som JEsus hade dem befallt:

7 - Och ledde til honom åsninnona och folan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå.

8 - Mycket folk bredde sin kläder på wägen; de andre skåro qwistar af trän, och strödde på wägen.

9 - Men folket, som föregick, och de som efterföljde ropade och sade: Hosianna, Davids Sone, wälsignad ware han, som kommer i HERrans Namn: Hosianna i högdene.

10 - Och när han kom in i Jerusalem, uprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne?

11 - Då sade folket: Denne är JEsus, den Propheten af Nazareth i Galileen.

12 - Och gick JEsus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte wäxlareborden, och dufwomånglarenas säte;

13 - Och sade til dem: Det är skrifwit: Mitt hus skall kallas et bönehus; men I hafwen gjort ena röfwarekulo deraf.

14 - Och til honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda.

15 - När de öfwerste Presterne och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefwo de misslynte;

16 - Och sade til honom: Hörer du hwad desse säga? Då sade JEsus til dem: Hwi icke? Hafwen I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafwer du fullkomnat lofwet?

17 - Då öfwergaf han dem, och gick utu staden til Bethanien, och blef der.

18 - Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom.

19 - Och han fick se et fikonaträd wid wägen, och gick dertil, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade til det: wäxe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef strax torrt.

20 - Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt?

21 - Då swarade JEsus, och sade til dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafwen trona, och twfilen intet, så warden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemwäl, om I sägen til detta berget: Häf dig up, och kasta dig i hafwet; då skall det ske.

22 - Och allt det I bedjen i bönene, troende, det skolen I få.

23 - Och när han kom i templet, gingo de öfwerste Presterna och de Äldste i folket til honom, der han lärde, och sade: Af hwad magt gör du detta? Och hwilken hafwer gifwit dig denna magten?

24 - Då swarade JEsus, och sade til dem: Jag will ock spörja eder et ord; om I sägen mig det, will jag ock säga eder, af hwad magt jag detta gör:

25 - Hwadan war Johannis döpelse? Af himmelen, eller af menniskom? Då tänkte de wid sig sjelfwa, och sade: Sägom wi, af himmelen; då säger han til oss: Hwi trodden I då honom icke?

26 - Sägom wi ock, af menniskom; så rädes wi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet.

27 - Då swarade de JEsu, och sade: Wi wete det icke. Sade han til dem: Icke heller säger jag eder, af hwad magt jag detta gör.

28 - Men hwad synes eder? En man hade twå söner, och gick til den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min wingård.

29 - Han swarade, och sade: Jag will icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad.

30 - Och gick han til den andra, och sade sammalunda. Då swarade han, och sade: Ja, Herre; och gick intet.

31 - Hwilken af de twå gjorde det fadren wille? De sade til honom: Den förste. Sade JEsus til dem: Sannerliga säger jag eder, at Publicaner och skökor skola gå i himmelriket, förr än I.

32 - Johannes kom til eder, och lärde eder rätta wägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafwen I dock sedan ingen bättring gjort, at I måtten trott honom:

33 - Hörer en annor liknelse: Det war en husbonde, som planterade en wingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde et torn, och utlegde honom wingårdsmännom, och for utländes.

34 - När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare til wingårdsmännerna, at de skulle upbära hans frukt.

35 - Då togo wingårdsmännerna fatt på hans tjenare, den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.

36 - Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes.

37 - På det sista sände han sin son til dem, och sade: De hafwa ju ena försyn för min son.

38 - Men när wingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfwingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få wi hans arfwedel.

39 - Och de togo fatt på honom, drefwo honom ut af wingården, och slogo honom ihjäl.

40 - När nu wingårdsherren kommer, hwad skall han göra åt de wingårdsmännerna?

41 - Sade de til honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin wingård androm wingårdsmännom, de som gifwa honom fruktena i rättom tid.

42 - Då sade JEsus til dem: Hafwen I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifwen en hörnsten;: Af HERranom är detta skedt, och är underligit för wår ögon.

43 - Derföre säger jag eder, at Guds rike skall tagas ifrån eder, och warda gifwet Hedningomen, som göra dess frukt.

44 - Och hwilken som faller på denna stenen, han warder krossad; men uppå hwilken han faller, den slår han sönder i stycker.

45 - Och när de öfwerste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, at han talade om dem.

46 - Och de wille hafwa tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.