WeBible

1 - Och swarade JEsus, och talade dem åter til genom liknelser, sägandes:

2 - Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son:

3 - Och sände ut sine tjenare, at de skulle kalla dem, som budne woro til bröllopet; och de wille icke komma.

4 - Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafwer tilredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer til bröllop.

5 - Men de försummade det; och gingo bort, den ene til sin afwelsgård, den andre til sin köpenskap.

6 - Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem.

7 - När Konungen det hörde, wardt han wred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände up deras stad.

8 - Då sade han til sina tjenare: Brölloppet är tilredt; men de, som woro budne, woro icke wärdige.

9 - Derföre går ut på wägarna, och alle de I finnen, kaller til bröllopet.

10 - Och tjenarena gingo ut på wägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden wordo all full satt.

11 - Då gick Konungen in, at han skulle bese gästerna, och såg der en man, som war icke klädd i bröllopskläder;

12 - Och sade til honom: Min wän, huru kom du här in, och hafwer icke bröllopskläder? Och han tigde.

13 - Då sade Konungen til tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall wara gråt och tandagnisslan.

14 - Ty månge äro kallade, och få utkorade.

15 - Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden;

16 - Och sände sina lärjungar til honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, wi wete, at du äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person.

17 - Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, at man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej?

18 - När JEsus märkte deras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare?

19 - Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.

20 - Och han sade til dem: Hwars beläte och öfwerskrift är detta?

21 - De sade til honom: Kejsarens. Då sade han til dem: Så gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tilhörer, och Gudi det Gudi tilhörer.

22 - När de det hörde, förundrade de sig, och öfwergåfwo honom, gångande ifrå honom.

23 - På den dagen gingo til honom de Sadduceer, som säga, at ingen uppståndelse är, och frågade honom;

24 - Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifwer död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru til ägta, och upwäcka sinom broder säd.

25 - När oss woro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sine hustru sinom broder.

26 - Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.

27 - Sist af allom blef ock qwinnan död.

28 - När nu uppståndelsen sker, hwilkens hustru af de sju blifwer hon? Ty de hafwa elle haft henne.

29 - Då swarade JEsus, och sade til dem: I faren wille, och weten icke Skriftena, ej heller Guds kraft.

30 - Ty i upståndelsen, hwarken tager man sig hustru, eller qwinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.

31 - Men om de dödas upståndelse hafwen I icke läsit, hwad eder sagdt är af Gudi, som sade:

32 - Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefwande äro.

33 - Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfwer hans lärdom.

34 - När de Phariseer hörde, at han bade stoppat de Sadduceer munnen til, församlade de sig.

35 - Och en af dem, som war en Skriftlärd, frestade honom, sägandes:

36 - Mästar, hwilket är det yppersta budet i lagen?

37 - Då sade JEsus til honom: Du skall älska HERran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din hog.

38 - Detta är det yppersta och största budet.

39 - Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa, som dig sjelf.

40 - På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterne.

41 - När nu de Phariseer woro tilhopa, frågade dem JEsus;

42 - Och sade: Hwad synes eder om Christo? Hwars son är han? Sade de til honom: Davids.

43 - Då sade han til dem: Hwi kallar då David honom i Andanom HErra? sägandes:

44 - HERren sade til min HErra: Sätt dig på mina högra hand, til dess jag lägger dina fiendar dig til en fotapall.

45 - Efter nu David kallar honom HErra, huru är han då hans son?

46 - Och ingen kunde swara honom et ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någon at fråga honom något mer.