WeBible

1 - Då warder himmelriket likt tio jungfrur, som togo sina lampor, och gingo ut emot brudgumman.

2 - Men fem af dem woro wisa, och fem fåwitska.

3 - De fåwitska togo sina lampor, och togo inga oljo med sig;

4 - Men de wisa togo oljo i sin kärille, samt med lampomen.

5 - Då nu brudgummen dröjde, blefwo de alla sömniga, och sofwo.

6 - Men om midnattstid wardt et anskri: Si, brudgummen kommer; går ut emot honom.

7 - Då stodo alla de jungfrurna up, och redde sina lampor til.

8 - Då sade de fåwitska til de wisa: Gifwer oss af edra oljo; ty wåra lampor slockna.

9 - Då swarade de wisa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre til dem som sälja, och köper til eder sjelfwa.

10 - När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de som redo woro, gingo in med honom i bröllopet, och dören tilstängdes.

11 - På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt up för oss.

12 - Då swarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.

13 - Waker fördenskull; ty I weten hwarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.

14 - Ty lika som en man, den utländes for, kallade sina tjenare, och fick dem sina ägodelar i händer.

15 - Och fick enom fem pund, enom tu, och enom et, hwarjom efter hans magt; och for strax bort.

16 - Då gick den bort, som fem pund hade fått, och handlade med dem; och wann annor fem pund.

17 - Sammaledes ock den, som tu hade fått, wann ock annor tu.

18 - Men den, som et hade fått, gick bort, grof i jordena, och bortgömde sins herras penningar.

19 - En lång tid derefter, kom de tjenares herre, och höll räkenskap med dem.

20 - Då steg han fram, som hade fått fem pund, och sade: Herre, du fick mig fem pund; si, annor fem pund hafwer jag wunnit med dem.

21 - Då sade hans herre til honom: Ack, du gode och trogne tjenare, öfwer en ringa ting hafwer du warit trogen, jag skall sätta dig öfwer mycket; gack in i dins herras glädje.

22 - Då gick ock den fram, som hade fått tu pund, och sade: Herre, du fick mig tu pund, si, annor tu hafwer jag wunnit dermed.

23 - Då sade hans herre til honom: Ack, du gode och trogne tjenare, öfwer en ringa ting hafwer du warit trogen, jag skall sätta dig öfwer mycket; gack in i dins herras glädje.

24 - Då kom ock den fram, som hade fått et pund, och sade: Herre, jag wisste, at du äst en sträng man; du upskär der du intet sådde, och uphemtar der du intet strödde:

25 - Och jag fruktade mig, gick bort, och gömde ditt pund i jordene; si, här hafwer du det dig tilhörer.

26 - Då swarade hans herre, och sade til honom: Du onde och late tjenare; wisste du, at jag upskär der jag intet sådde, och uphemtar der jag intet strödde;

27 - Så skulle du hafwa fått wexlarena mina penningar; och när jag hade kommit, hade jag ju fått mitt med winning:

28 - Derföre tager af honom pundet, och gifwer honom, som tio pund hafwer.

29 - Ty hwarjom och enom, som hafwer, skall warda gifwiet, och han skall hafwa nog; men den som icke hafwer, det som han hafwer, skall ock tagas ifrå honom:

30 - Och den onyttiga tjenaren kaster uti det yttersta mörkret; der skall wara gråt och tandagnisslan.

31 - Men när menniskones Son kommer i sitt majestät, och alle helige Änglar med honom, då skall han sitta på sins härlighets stol.

32 - Och för honom skola församlas all folk; och han skall skilja dem, den ena ifrå den andra, såsom en herde skiljer få-ren ifrå getterna.

33 - Och fåren skall han ställa på sina högra sido, och getterna på den wenstra.

34 - Då skall Konungen säga til dem, som äro på hans högra sido: Kommer, I mins Faders wälsignade, och besitter det riket, som eder är tilredt ifrå werldenes begynnelse.

35 - Ty jag war hungrig, och I gåfwen mig äta: Jag war törstig, och I gåfwen mig dricka: Jag war huswill, och I herbergaden mig;

36 - Nakot, och I klädden mig; sjuk, och I sökten mig: Jag war i häktelse, och I kommen til mig.

37 - Då skola de rättfärdige swara honom, och säga: HERre, när sågom wi dig hungrigan, och spisadom dig? eller törstigan, och gåfwom dig dricka?

38 - När sågom wi dig wara huswillan, och herbergadom dig? eller nakotan, och kläddom dig?

39 - Eller när sågom wi dig sjukan, eller i häktelse, och kommom til dig?

40 - Då skall Konungen swara, och säga til dem: Sannerliga säger jag eder: Det I hafwen gjort enom af dessa minsta mina bröder, det hafwen I gjort mig.

41 - Då skall han ock säga til dem på wenstra sidone: Går bort ifrå mig, I förbannade, uti ewinnerlig eld, som djeflenom och hans änglom tilredd är.

42 - Ty jag war hungrig, och I gåfwen mig icke äta: Jag war törstig, och I gåfwen mig icke dricka:

43 - Jag war huswill, och I herbergaden mig icke; nakot, och I klädden mig icke: jag war sjuk och i häktelse, och I sökten mig icke.

44 - Då skola ock de swara honom, och säga: HERre, när såge wi dig hungrigan, eller törstigan, eller huswillan, eller nakotan, eller sjukan, eller i häktelse, och hafwom icke tjent dig?

45 - Då skall han swara dem, och säga: Sannerliga säger jag eder: Hwad I icke hafwen gjort enom af dessa minsta, det hafwen I ock icke gjort mig.

46 - Och desse skola då gå uti ewiga pino; men de rättfärdige i ewinnerligit lif.