WeBible

1 - Och det begaf sig, när JEsus hade lyktat all dessa ord, sade han til sina Lärjungar:

2 - I weten, at twå dagar härefter warder Påska, och menniskones Son skall öfwerantwardas til at korsfästas.

3 - Då församlade sig de öfwerste Presterne, och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfwersta Prestens palats, som het Caiphas;

4 - Och rådslogo, huru de måtte få gripa JEsum med list, och dräpa honom.

5 - Dock sade de: Icke i högtiden, at et uplopp icke warder i folkena.

6 - Då nu JEsus war i Bethanien, i den spitelska Simons hus;

7 - Steg en qwinna fram til honom, och hade et glas med dyr smörjelse, och gjöt det på hans hufwud, der han satt wid bord.

8 - Då hans Lärjungar det sågo, wordo de misslynte, och sade: Hwad gjordes denna förspillning behof?

9 - Denna smörjelse måtte man hafwa wäl dyrt sålt, och gifwit de fattiga.

10 - När JEsus det förnam, sade han til dem: Hwi gören I denna qwinnona illa til frids; ty hon hafwer gjort med mig en god gerning?

11 - I hafwen alltid fattiga när eder; men alltid hafwen I icke mig.

12 - Det hon hafwer utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafwer hon gjort mig til begrafning.

13 - Sannerliga säger jag eder, hwar som helst i hela werldene detta Evangelium warder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt warda henne til åminnelse.

14 - Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort til de öfwersta Presterna;

15 - Och sade: Hwad wiljen I gifwa mig, at jag förråder eder honom? Och de wordo öfwerens med honom om tretio silfpenningar.

16 - Och ifrå den tiden sökte han tilfälle, at han måtte förråda honom.

17 - Men på första Sötebrödsdagen gingo Lärjungarna til JEsum, och sade til honom: Hwar will du, at wi skole tilreda dig äta Påskalambet?

18 - Då sade han: Går in i staden til en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig will jag hålla Påska, med mina Lärjungar.

19 - Och Lärjungarna gjorde som JEsus befallte dem, och tilredde Påskalambet.

20 - Och om aftonen satte han sig til bords med de tolf.

21 - Och wid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig.

22 - Då wordo de swårliga bedröfwade, och begynte hwar i sin stad säga til honom: HERre, icke är jag den samme?

23 - Då swarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig.

24 - Menniskones Son warder gåendes, som skrifwit är om honom; men we den mennisko, af hwilko menniskones Son warder förrådd; det wore de menniskone bättre, at hon aldrig hade född warit.

25 - Då swarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han til honom: Du sadet.

26 - Men när de åto, tog JEsus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen.

27 - Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle.

28 - Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hwilken utguten warder för mångom, til syndernas förlåtelse.

29 - Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna winträs frukt, intil den dagen jag warder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike.

30 - Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut til Oljoberget.

31 - Då sade JEsus til dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifwit: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola warda förskingrad.

32 - Men när jag är upstånden igen, will jag gå fram för eder i Galileen.

33 - Då swarade Petrus, och sade til honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likwäl aldrig förargas.

34 - Sade JEsus til honom: Sannerliga säger jag dig, at i desso nattene, förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor.

35 - Sade Petrus til honom: Om jag skulle än dö med dig, will jag icke neka dig: Sammaledes sade ock alle Lärjungarne.

36 - Då kom JEsus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade til Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder.

37 - Och han tog Petrum til sig, och de twå Zebedei söner, och begynte bedröfwas och ängslas.

38 - Då sade JEsus til dem: Min själ är bedröfwad intil döden; blifwer här, och waker med mig.

39 - Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag will, utan som du.

40 - Och han kom til Lärjungarna, och fann dem sofwande, och sade til Petrum: Så förmåtten I icke waka ena stund med mig?

41 - Waker och beder, at I fallen icke uti frestelse: Anden är wiljog, men köttet är swagt.

42 - Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit, at denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din wilje.

43 - Så kom han, och fann dem åter sofwande; ty deras ögon woro tung.

44 - Och han lät då blifwa dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.

45 - Då kom han til sina Lärjungar, och sade til dem: Ja, sofwer nu, och hwiler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antwardas i syndares händer.

46 - Står up, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.

47 - Och wid han än talade; si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med swärd och med stafrar, utsände af de öfwersta Presterna, och af de Äldsta i folket.

48 - Men den, som förrådde honom, hade gifwit dem et tekn, sägandes: Hwilken jag kysser, den äret; tager honom.

49 - Då steg han hastigt fram til JEsum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.

50 - Då sade JEsus til honom: Min wän, hwarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på JEsum, och grepo honom.

51 - Och si, en af dem, som woro med JEsu, räckte ut handena, drog ut sitt swärd, och slog dens öfwersta Prestens tjenare, och afhögg hans öra.

52 - Då sade JEsus til honom: Stick ditt swärd i sitt rum; ty alle de som taga til swärd, de skola förgås med swärd.

53 - Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, at han skickade til mig mer än tolf legioner Änglar?

54 - Huru blefwe då Skriften fullkomnad, at så ske skall?

55 - I samma stundene sade JEsus til skaran: Lika som til en röfware ären I utgångne, med swärd och stafrar, til at taga fatt på mig; hwar dag hafwer jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafwen icke gripit mig.

56 - Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfwergåfwo alle Lärjungarne honom, och flydde.

57 - Men de som hade gripit JEsum, ledde honom til den öfwersta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de Äldste församlade woro.

58 - Men Petrus följde honom långt efter, intil den öfwersta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan.

59 - Men de öfwerste Presterne, och de Äldste, och hela Rådet, sökte falskt wittnesbörd emot JEsum, at de måtte dräpa honom, och funno intet.

60 - Och ändock mång falsk wittne kommo fram, funno de likwäl intet. På det sista kommo tu falsk wittne;

61 - Och sade: Denne hafer sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det up i tre dagar.

62 - Och den öfwerste Presten stod up, och sade til honom: Swarar du intet til det, som desse wittna emot dig

63 - Men JEsus tigde. Och den öfwerste Presten swarade, och sade til honom: Jag beswär dig wid lefwandes Gud, at du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.

64 - Sade JEsus til honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.

65 - Då ref den öfwerste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafwer förhädat Gud, hwad görs oss nu mer wittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.

66 - Hwad synes eder? Då swarade de, och sade: Han är saker til döden.

67 - Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfwarna; somlige kindpustade honom;

68 - Och sade: Spå oss, Christe hwilken är den som dig slog.

69 - Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom til honom en tjensteqwinna, och sade: Du wast ock med JEsu af Galileen.

70 - Men han nekade för allom, och sade: Jag wet icke hwad du säger.

71 - Och när han gick ut gennom dörena, såg honom en annor (tjensteqwinna) och sade til dem, som der woro: Denne war ock med JEsu Nazareno.

72 - Åter nekade han, och swor: jag känner icke mannen.

73 - Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade til Petrum: Wisserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.

74 - Då begynte han förbanna sig, och swärja, at han kände icke mannen. Och strax gol hanen.

75 - Då kom Petrus ihåg JEsu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.