WeBible

1 - När han såg folket, steg han upp på et berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram til honom.

2 - Då öppnade han sin mun, lärde dem, och sade:

3 - Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem til.

4 - Salige äro de bedröfwade; ty de skola få hugswalelse.

5 - Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena.

6 - Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifwa mättade.

7 - Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet.

8 - Salige äro de renhjertade; ty de skola se Gud.

9 - Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn.

10 - Salige äro de som lida förföljese för rättwisones skull; ty dem hörer himmelriket til.

11 - Salige åren I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull.

12 - Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafwa sammalunda förföljt Propheterna, som hafwa warit för eder.

13 - I ären jordenes salt; är det så, at saltet mister sin sälto, hwarmed skall man då salta? Til intet mer är det nyttigt, utan at man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen.

14 - I ären werldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på et berg.

15 - Icke tänder man heller ljus; och sätter det under ena skäppo, utan på en ljusastaka; at det lyser allom dem som i huset äro.

16 - Så låter edart ljus lysa för menniskomen, at de måga se edra goda gerningar, och prisa eder Fader, som är i himmelen.

17 - I skolen icke mena, at jag är kommen til at upplossa lagen, eller Propheterna; jag är icke kommen til at upplossa, utan til at fullborda.

18 - Ty jag säger eder för sant: Tildess at himmel och jord förgås, warder ej förgången den minste bokstafen, icke heller en prick af lagen, förr än det är allt skedt.

19 - Derföre, hwilken som upplossar et af dessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skall kallas den minste i himmelriket; men hwilken som det gör och lärer, han skall kallas stor i himmelriket.

20 - Ty jag säger eder at, utan edor rättfärdighet öfwergår de Skriftlärdas och de Phariseers, då skolen I icke komma i himmelriket.

21 - I hafwen hört, at dem gamlom sagdt är: Du skall icke dräpa; men hwilken som dräper, han skall wara skyldig under domen.

22 - Men jag säger eder, at hwilken som förtörnas på sin broder, han skall wara skyldig under domen; men hwilken som säger: Racha til sin broder, han är skyldig under rådet; men hwilken som säger: Du dåre, han är skyldig til helwetes eld.

23 - Derföre, om du offrar dina gåfwo på altaret, och kommer så ihåg, at din broder hafwer något emot dig;

24 - Så lägg der dina gåfwo ned för altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåfwo.

25 - Du skall wara din trätobroder benägen til wänskap snart, medan du ännu äst med honom på wägen; at din trätobroder antwardar dig icke domarenom, och domaren antwardar dig tjenarenom, och du kastas så i häktelse.

26 - Sannerliga säger jag dig, du warder der icke utkommandes, tildess du hafwer betalat den yttersta skärfwen.

27 - I hafwen hört, at det war sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor.

28 - Men jag säger eder: Hwilken som ser på ena qwinno, til at begära henne, han hafwer allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta.

29 - Om så är, at ditt högra öga är dig til förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre at et ditt ledamot förderfwas, än at din hela kropp skulle kastas til helwetes.

30 - Är det ock så, at din högra hand är dig til förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre at et ditt ledamot förderfwas, än at hela kroppen kastas til helwetes.

31 - Det är ock sagdt: Hwilken som öfwergifwer sina hustru, han skall gifwa henne et skiljobref.

32 - Men jag säger eder: Hwilken som helst öfwergifwer sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne til at göra hor; och hwilken ena öfwergifna tager til hustru, han gör hor.

33 - Åter hafwen I hört, at det war sagdt dom gamlom: Du skall icke swärja dig men, utan skall hålla HERranom din ed.

34 - Men jag säger eder, at I skolen allsintet swärja, hwarken wid himmelen; ty han är Guds stol;

35 - Eller wid jordena; ty hon är hans fotapall; ej heller wid Jerusalem; ty det är en mägtig Konungs stad.

36 - Ej heller skall swärja wid ditt hufwud; ty du förmår icke göra et hår hwitt eller swart.

37 - Men edart tal skall wara: Ja, ja; nej, nej; hwad deröfwer är, det är af ondo.

38 - I hafwen hört, at det är sagdt: Öga för öga, tand för tand.

39 - Men jag säger eder, at I skolen icke stå det onda emot; utan är det så, at någon slår dig wid det högra kindbenet, så wänd honom ock det andra til.

40 - Och om något will gå til rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hafwa kåpona med.

41 - Och om någor nödgar dig ena milo, så gack twå med honom.

42 - Gif honom, som af dig bedes, och wänd dig icke ifrå honom, som något will låna af dig.

43 - I hafwen hört, at det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fienda.

44 - Men jag säger eder: Älsker edra owänner; wälsigner dem som eder banna, och görer wäl emot dem som eder hata; bedjer för dem som göra eder skada, och förfölja eder;

45 - På det I skolen wara edar Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sina sol upgå öfwer onda och goda, och låter regna öfwer rättfärdiga och orättfärdiga.

46 - Förty, om I älsken dem som eder älska, hwad fån I för lön? Göra icke ock så de Publicaner?

47 - Om I hafwen eder wänliga mot edra bröder allenast, hwad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?

48 - Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar himmelske Fader fullkomlig är.