WeBible

1 - Då hof Jacob sin fot up, och gick in i det land, som öster ut ligger.

2 - Och såg sig om, och si, der war en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.

3 - Och de plägade der församla alla hjordarna, och wältra stenen ifrå brunnshålet, och watna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.

4 - Och Jacob sade til dem: Mine bröder, hwadan ären I? De swarade: Wi äre af Haran.

5 - Han sade til dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De swarade: Wi känne honom wäl.

6 - Han sade: Går honom ock wäl i hand? De swarade: Honom går wäl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.

7 - Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifwa boskapen hem; watner fåren, och går bort med dem i bet.

8 - De swarade: Wi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tilsamman, och wi wältre stenen ifrå brunnshålet, och watne så fåren.

9 - Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon waktade fåren.

10 - Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han til, och wältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och watnade Labans sins moderbroders får.

11 - Och kyste Rachel; hof up sina röst, och gret.

12 - Och kungjorde henne, at han war hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.

13 - Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kysten, och hade honom in i sitt hus. Då förtälde han honom allt, huru tilgått war.

14 - Då sade Laban til honom: Nu wäl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade warit när honom,

15 - Sade Laban til Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hwad skall wara din lön?

16 - Och Laban hade twå döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.

17 - Men Lea war klenögd; Rachel war wäl skapad, och hade ett dägeligit ansikte.

18 - Til henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag will tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.

19 - Laban swarade: Det är bättre jag gifwer dig henne, än enom androm: Blif när mig.

20 - Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det wara få dagar, så kär hade han henne.

21 - Och Jacob sade til Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, at jag kommer i säng med henne.

22 - Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.

23 - Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in til honom: Och han låg när henne.

24 - Och Laban fick sine dotter Lea Silpa til ena tjenstepigo.

25 - Om morgonen, si, då war det Lea: Och han sade til Laban: Hwi hafwer du det gjort mig? Hafwer jag icke tjent dig för Rachel? Hwi hafwer du bedragit mig?

26 - Laban swarade: Man går icke så i wåro lande, at man gifwer ut den yngsta förr än den äldsta.

27 - Hålt dessa weckona ut, så will jag ock gifwa dig denna med, för den tjenst, som du ännu skalt tjena mig i androm sju år.

28 - Jacob gjorde så, och höll de weckona ut: Då gaf han honom Rachel sina dotter til hustru.

29 - Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha til ena tjenstepigo.

30 - Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.

31 - Men då HERren såg, at Lea wardt wanwörd, gjorde han henne fruktsama, och Rachel ofruktsama.

32 - Och Lea wardt hafwande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: HERren hafwer sett til min förtryckelse; nu warder min man hafwandes mig kär.

33 - Och wardt åter hafwande, och födde en son, och sade: HERren hafwer hört, at jag är wanwörd, och hafwer desslikes denna gifwit mig; och kallade honom Simeon.

34 - Åter wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu warder min man åter hållandes sig til mig, ty jag hafwer födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.

35 - Fjerde reso wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu will jag tacka HERranom; derföre kallade hon honom Juda, och wände så igen at föda.