WeBible

1 - Då kom Joseph och förkunnade det Pharao, och sade: Min fader och mine bröder, deras får och fä, och hwad de hafwa, är kommet utu Canaans lande; och si, de äro i det landet Gosen.

2 - Och han tog fem fina bröder och stälte dem för Pharao.

3 - Då sade Pharao til hans bröder: Hwad är edar handel? De swarade: Dine tjenare äro herdar, wi och wåre fäder.

4 - Och sade ytterligare til Pharao: Wi äre komne til at bor med eder i landena; ty dine tjenare hafwa ingen bet til deras boskap, så hårdt twingar den hårde tiden Canaans land: Så gör wäl, och låt dina tjenare bo i det landet Gosen.

5 - Pharao sade til Joseph: Det är din fader, och det äro dine bröder, de äro komne til dig.

6 - Egypti land står dig öpet; låt dem bo på bästa platsen i landena, at de må bo i det landet Gosen: Och om du wetst några män ibland dem, som dogse äro, så sätt dem öfver min boskap.

7 - Joseph hade ock sin fader Jacob in, och stälte honom för Pharao: Och Jacob wälsignade Pharao.

8 - Men Pharao frågade Jacob: Huru gammal äst du:

9 - Jacob sade: Mins eländes tid är hundrade och tretio år: Liten och onder är min eländes tid, och räcker intet til mina fäders eländes tid.

10 - Och Jacob wälsignade Pharao, och gick ut ifrå honom.

11 - Men Joseph skaffade sinom fader och sina bröder boning, och gaf dem en besittning i Egypti lande, på bästa platsen i landena, nemliga i det landet Rameses, såsom Pharao budit hade.

12 - Och han försörjde sin fader och sina bröder, och hela sins faders hus, hwarjom och enom sin del bröd, allt ifrå de gamla intil de unga barn.

13 - Men i all land war intet bröd: Ty at den dyre tiden war ganska swår, så at Egypten och Canaans land swolto för den dyra tidens skull.

14 - Och Joseph samkade alla de penningar tilhopa, som funnos i Egypten och Canaan, för mälning, som de köpte: Och han lät alla penningarna komma i Pharaos hus.

15 - Då nu penningarne fattades i Egypti land och Canaan, kommo alle Egyptier til Joseph, och sade: Skaffa oss bröd; hwi låter du oss dö för dig, derföre at wi hafwe inga penningar?

16 - Joseph sade: Skaffer hit edar boskap, så will jag gifwa eder för boskapen, medan I ären utan penningar.

17 - Då hade de deras boskap til Joseph, och han gaf dem bröd för deras hästar, får, fä och åsnar: Så födde han dem det året med bröd för all deras boskap.

18 - Då året war omlidit, kommo de til honom: Wi wilje icke döljat för wår herra, at icke allena penningarne, utan ock all wår boskap är borto när wår herra, utan allena wår kropp och åker.

19 - Hwi låter du både oss och wår åker dö? Tag oss til dig, och wårt land, för bröd, at wi och wårt land måge wara Pharaos egne: Gif oss säd, at wi må lefwa och icke åkren icke förlägges.

20 - Så tog Joseph hela Egypti land in til Pharao: Ty de Egyptier sålde hwar sin åker; ty den hårde tiden war allt för stark öfwer dem. Och wardt så landet Pharaos eget,

21 - Med folket, som i hans städer ut och ingick, ifrå den ena ändan i Egypten intil den andra.

22 - Undantagen Presternas åker, den tog han icke in: Ty det war förskickadt af Pharao til Presterna, at de äta skulle det dem benämndt war, det han dem gaf; derföre behöfde de icke sälja sina åkrar.

23 - Då sade Joseph til folket: Si, jag hafwer i dag intagit eder och edar åker til Pharao: Si, der hafwen I säd, och sår åkren.

24 - Och af wäxtenom skolen I gifwa Pharao den femte delen; fyra delar skola wara edre til at så åkren med til edor spisning, och til edor hus och barn.

25 - De sade: Allenast låt oss lefwa, och finna nåd för dig wårom herra, wi wilje gerna wara Pharaos egne.

26 - Så gjorde Joseph dem en lag allt intil denna dag, öfwer de Egyptiers åker, til at gifwa Pharao den femte delen, undantagnom Prestaåkrenom, den wardt icke Pharaos egen.

27 - Så bodde Israel i Egypten, i det landet Gosen, och hadet inne, och wäxte til, och förökades swårliga.

28 - Och Jacob lefde sjutton år i Egypti land, så att hans hela ålder wardt hundrade och sju och fyratio år.

29 - Då nu tiden kom, at Israel dö skulle, kallade han sin son Joseph, och sade til honom: Hafwer jag funnit nåd för dig, så lägg dina hand under mina länd, at du gör barmhertighet och trohet med mig, och begrafwer mig icke uti Egypten.

30 - Utan jag will ligga när mina fäder, och du skalt föra mig ut af Egypten, och begraf mig i deras grifter. Han sade: Jag will göra som du hafwer sagt.

31 - Och han sade: Så swär mig. Och han swor honom. Då böjde Israel sig intil sängenes hufwudgärd.