WeBible

1 - Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare.

2 - Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren.

3 - För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen far kallar han vid namn, och leder dem ut.

4 - Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst.

5 - Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro.

6 - Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem.

7 - Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren.

8 - Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet.

9 - Jagar dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet.

10 - Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva.

11 - Jag är den £ode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren.

12 - Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver tåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar tåren.

13 - Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.

14 - Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;

15 - Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.

16 - Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.

17 - Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tågat igen.

18 - Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.

19 - Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.

20 - Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?

21 - Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.

22 - Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.

23 - Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.

24 - Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.

25 - Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.

26 - Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.

27 - Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;

28 - Och jag gifver dem evinnerligit lif, och de skola icke förgås evinnerliga; ingen skall heller rycka dem utu mine hand.

29 - Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.

30 - Jag och Fadren arom ett.

31 - Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom.

32 - Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?

33 - Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.

34 - Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?

35 - Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;

36 - Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?

37 - Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.

38 - Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.

39 - Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.

40 - Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.

41 - Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.

42 - Och trodde månge der på honom,