WeBible

1 - Om en själ syndar, så at hon hörer några bannor, och hon är dess wittne, eller det sett eller förfarit hafwer, och icke hafwer tilsagt, hon är brotslig til en missgerning.

2 - Eller om en själ kommer wid något orent, antingen et as af et orent djur, eller af boskap, eller af matkar, och wisste det icke, hon är oren, och är brotslig.

3 - Eller om hon kommer wid ena orena mennisko, i hwad som hälst orenhet der menniskan kan med oren warda, och wisste det icke, och förnimmer det sedan, den är brots lig.

4 - Eller om en själ swär, så att henne går af munnen at göra illa eller wäl, såsom ene mennisko wäl händer at swärja, och wisste det icke, och förnimmer det sedan, den warder brotslig på et af detta.

5 - När nu händer, at hon brotslig är på etdera, och bekänner at hon derpå syndat hafwer;

6 - Så skall hon för detta hennes synds brott, som hon gjort hafwer, bära fram HERranom af hjordenom et får eller ena get, som foster haft hafwer, til syndoffer; så skall Presten försona henne hennes synder.

7 - Förmår hon icke et får, så bäre HERranom för sitt brott, som hon brutit hafwer, twå turturdufwor, eller twå unga dufwor; ena til syndoffer, den andra till bränneoffer.

8 - Och bäre dem til Presten, han skall den första göra til syndoffer, och wrida halsen sönder af henne, och dock icke rifwa hufwudet ifrå.

9 - Och stänka med syndoffrets blod på altarens wägg, och låta det blodet, som öfwer är, utblöda på altarens botn: Det är syndo ffret.

10 - Den andra skall han göra till bränneoffer efter dess rätt: Och alltså skall Presten försona henne hennes synd, som hon gjort hafwer, och det warder henne förlåtet.

11 - Förmår hon icke twå turturdufwor, eller twå unga dufwor, så bäre fram sitt offer för sina synd, en tiondedel af ett Epha semlomjöl til syndoffer; men ingen oljo skall han låta deruppå, eller rökelse låta komma deruppå; ty det är et syndoffer.

12 - Och han skall bärat til Presten, och Presten skall taga deraf en hand full til åminnelse, och bränna det up på altaret HERranom til et offer: Detta är et syndoffer.

13 - Och Presten skall så försona honom hans synd, som han gjort hafwer, och det warder honom förlåtet. Och det skall höra Prestenom til såsom et spisoffer.

14 - Och HERren talade med Mose, och sade:

15 - Om en själ förtager sig, så at hon med owetenhet syndar på något, som HERranom wigdt är; skall hon bära HERranom skuldoffer, en wädur af hjordenom utan wank, den twå siklar silfwer är wärd, efter helgedomens sikel, til skuldoffer.

16 - Dertil hwad han syndat hafwer på det wigda, skall han det igengifwa, och ändå gifwa femtedelen derutöfwer. Och skall gifwat Prestenom, han skall försona honom med skuldoffrets wädur, så warder det honom förlåtet.

17 - Om en själ syndar, och gör emot något HERrans bud, det hon icke göra skulle, och wisste det icke, hon är brotslig, och är skyldig åt den missgerningene.

18 - Och skall bära en wädur af hjordenom utan wank, den et skuldoffer wärd är, til Presten. Han skall försona honom hans owetenhet, den han gjort hafwer, och wisste det icke, så warder det honom förlåtet.

19 - Det är skuldoffret, til hwilket han HERranom brotslig är.