WeBible

1 - Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.

2 - Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.

3 - Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.

4 - Då frågade äter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.

5 - Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.

6 - Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.

7 - Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.

8 - Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.

9 - Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?

10 - Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.

11 - Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.

12 - Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?

13 - Då ropade de åter: Korsfäst honom.

14 - Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.

15 - Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.

16 - Då hade krigsknektarna honom in uti Badhuset, och kallade tillhopa hela skaran;

17 - Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;

18 - Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;

19 - Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och till bådo honom.

20 - Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.

21 - Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.

22 - Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.

23 - Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.

24 - Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.

25 - Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.

26 - Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.

27 - Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.

28 - Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.

29 - Och de, som gingo der framom, hadde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.

30 - Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.

31 - Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.

32 - Christus, Israels Konung, stige nu Heder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmådde honom ock.

33 - Och i sjette timman vardt ett mörker Öfver allt landet, till nionde timman.

34 - Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?

35 - Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.

36 - Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.

37 - Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.

38 - Och förlåten i templet remnado i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.

39 - Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.

40 - Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.

41 - Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många, andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.

42 - Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,

43 - Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.

44 - Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han längesedan död var.

45 - Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.

46 - Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.

47 - Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.