WeBible

1 - Men om morgonen höllo alle öfwerste Presterna, och de Äldste i folket, råd emot JEsum, at de måtte dräpa honom:

2 - Och ledde honom bundnan, och öfwerantwardaden Landshöfdinganom Pontio Pilato.

3 - När Judas, som honom förrådde, såg at han war dömder, ångrade det honom, och bar igen de tretio silfpenningar til de öfwersta Presterna, och til de Äldsta:

4 - Och sade: Jag hafwer illa gjort, at jag hafwer förrådt menlöst blod. Då sade de: Hwad kommer det oss wid? Der må du se dig om.

5 - Och han kastade silfpenningarna i templet, och gick sin wäg; och gick bort, och hängde sig sjelf.

6 - Men de öfwerste Presterna togo silfpenningarna, och sade: Man må icke kasta dem i offerkistona; ty det är blodswärd.

7 - Och när de hade hållit råd, köpte de dermed en krukomakares åker, til främmandes begrafning;

8 - Af hwilko den platsen heter Blodplats, intil denna dag.

9 - Då wardt fullkomnadt det, som sagdt war genom Jeremias Propheten, som sade: Och de hafwa tagit tretio silfpenningar, der den sålde med betalad wardt, hwilken de köpte af Israels barn.

10 - Och de hafwa dem gifwit för en krukomakares åker, som HERren mig befallt hade.

11 - Och JEsus stod för Landshöfdinganom; och Landshöfdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung? Då sade JEsus til honom: Du säger det.

12 - Och när han anklagades af de öfwersta Presterna, och af de Äldsta, swarade han intet.

13 - Då sade Pilatus til honom: Hörer du icke, huru mycket de betyga emot dig?

14 - Och han swarade honom icke til et ord, så at Landshöfdingen förundrade sig storliga.

15 - Men om högtidsdagen plägade Landshöfdingen gifwa folkena en fånga lös, hwilken som de begärade.

16 - Och hade han på den tid en beryktad fånga, som het Barabbas.

17 - Och när de woro församlade, sade Pilatus til dem: Hwilken wiljen I, at jag skall gifwa eder lös, Barabbam, eller JEsum, som kallas Christus?

18 - Ty han wisste, at de hade öfwerantwardat honom för afunds skull.

19 - Och när han satt på domstolen, sände hans hustru til honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag hafwer mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.

20 - Men de öfwerste Presterne, och de Äldste, gåfwo folkena in, at de skulle begära Barabbam, och förgöra JEsum.

21 - Då swarade Landshöfdingen, och sade til dem: Hwilken af dessa twå wiljen I, at jag skall gifwa eder lös? De sade: Barabbam.

22 - Då sade Pilatus til dem: Hwad skall jag då göra af JEsu, som kallas Christus? Sade de til honom alle: Låt korsfästa honom.

23 - Då sade Landshöfdingen: Hwad hafwer han dock illa gjort? Då skriade de ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom.

24 - Men när Pilatus såg, at han kunde intet skaffa, utan sorlet blef ju mer, tog han watn, och twådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod; I mågen se eder der om.

25 - Då swarade allt folket, och sade: Hans blod komme öfwer oss, och öfwer wår barn.

26 - Då gaf han dem Barabbam lös; men JESUM lät han hudflänga, och öfwerantwardade honom, at han skulle korsfästas.

27 - Då togo Landshöfdingans krigsknektar JEsum til sig, in på Rådhuset, och församlade hela skaran til honom:

28 - Och afklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel:

29 - Och wredo samman ena törnekrono, och satte på hans hufwud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel Judarnas Konung.

30 - Och de spottade på honom, och togo rön, och slogo dermed hans hufwud.

31 - Och när de hade begabbat honom, klädde de mantelen af honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort, til at korsfästan.

32 - Och när de gingo ut, funno de en man af Cyrene, som het Simon; honom twingade de til, at han skulle bära hans kors.

33 - Och då de kommo til det rummet, som kallas Golgatha, det är, til hufwudskallaplatsen;

34 - Gåfwo de honom ättiko dricka, blandad med galla; och när han smakade det, wille han icke drickat.

35 - Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott derom; på det fullbordas skulle, det som sagdt war genom Propheten: De hafwa bytt min kläder emellan sig, och på min klädnad hafwa de kastat lott.

36 - Och de såto der, och togo wara på honom.

37 - Och de satte hans sak, skrifwen öfwer hans hufwud: Denne är JEsus, Judarnas Konung.

38 - Och då wordo twå röfware korsfäste med honom, den ene på den högra sidon, och den andre på den wenstra.

39 - Men de, som gingo der fram, hädde honom, och riste sin hufwud;

40 - Och sade: Du, som bryter ned Guds tempel, och bygger det i tre dagar up, hjelp dig sjelf; äst du Guds Son, så stig ned af korset.

41 - Sammaledes ock de öfwerste Presterne, med de Skriftlärda och de Äldsta, begabbade honom och sade:

42 - Andra hafwer han hulpit, sig sjelf kan han icke hjelpa; är han Israels Konung, så stige nu ned af korset, och wi wilje tro honom:

43 - Han hafwer tröst på Gud; han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han hafwer sagt: Jag är Guds Son.

44 - Det samma kastade ock röfwarena honom före, som med honom korsfäste woro.

45 - Och ifrå sjette timman wardt et mörker öfwer hela landet, intil nionde timan.

46 - Och wid den nionde timan ropade JEsus med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig?

47 - Men någre som der stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Elias.

48 - Och strax lopp en af dem, och tog en swamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gaf honom dricka.

49 - Men de andre sade: Håll, låt se om Elias kommer, och hjelper honom.

50 - Åter ropade JEsus med höga röst, och gaf up andan.

51 - Och si, förlåten i templet remnade i tu stycken, ifrån ofwan och ned igenom; och jorden skalf, och hällebergen remnade.

52 - Och grafwarna öpnades; och mång de heligas lekamen, som sofwit hade, stodo up;

53 - Och gingo ut af sina grafwar, efter hans upståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.

54 - Men höfwitsmannen, och de som med honom woro, och waktade på JEsum, när de sågo jordbäfningen, och de ting som skedde, räddes de swårliga, och sade: Wisserliga war denne Guds Son.

55 - Och der woro många qwinnor, ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de som hade följt JEsum af Galileen, och tjent honom.

56 - Ibland hwilka war Maria Magdalena, och Maria, Jacobi och Jose moder, och Zebedei söners moder.

57 - Men om aftonen kom en rik man af Arimathia, benämnd Joseph, hwilken ock war JEsu Lärjunge:

58 - Han gick til Pilatum, och beddes JEsu lekamen; då böd Pilatus, at han skulle warda honom gifwen.

59 - Och när Joseph hade tagit lekamen, swepte han honom i et rent linkläde:

60 - Och lade honom i sina nya graf, som han uthuggit hade uti et hälleberg; och wälte en stor sten för dörena åt grafwene, och gick sina färde.

61 - Då woro der Maria Magdalena, och den andra Maria, sittande emot grafwena.

62 - Dagen efter tilredelsedagen kommo tilsamman de öfwerste Presterna, och de Phariseer, inför Pilatus;

63 - Och sade: Herre, oss kommer ihåg, at den förföraren sade, när han än lefde: Efter tre dagar will jag stå up.

64 - Bjud fördenskull, at man förwarar grafwena, intil tredje dagen, at hans Lärjungar icke komma, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är upstånden ifrå de döda; och blifwer så den sista willan wärre än den första.

65 - Då sade Pilatus til dem: Der hafwen I waktena; går, och förwarer, som I kunnen.

66 - Då gingo de bort, och förwarade grafwena med wäktare, och beseglade stenen.