WeBible

1 - Då steg han i skeppet, och for utöfwer igen, och kom uti sin stad.

2 - Och si, de hade in för honom en borttagnan, som låg uti ene säng. När nu JEsus såg deras tro, sade han til den borttagna: War wid et godt mod, min son, dina synder förlåtas dig.

3 - Och si, somlige utaf de Skriftlärda sade wid sig sjelfwa: Denne häder Gud.

4 - Men när JEsus såg deras tankar, sade han: Hwi tanken I ondt i edor hjerta?

5 - Hwilket är lättare säga: Dina synder förlåtas dig? eller säga: Statt up, och gack?

6 - Men på det I skolen weta, at menniskones Son hafwer magt på jordene, til at förlåta synder, sade han til den borttagna: Statt up, tag dina säng, och gack i ditt hus.

7 - Och han stod up, och gick hem.

8 - När folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana magt hade gifwit menniskom.

9 - Och när JEsus gick dädan, såg han en man sittandes wid tullen, som het Mattheus, och han sade til honom: Följ mig; då stod han up, och följde honom.

10 - Och det begaf sig, at när han satt wid bord i hans hus, si, der kommo månge Publicaner och syndare, och såto til bords med JEsu och hans Lärjungar.

11 - När de Phariseer det sågo, sade de til hans Lärjungar: Hwi äter edar mästare med Publicaner och syndare?

12 - När JEsus det hörde, sade han til dem: De helbregda behöfwa icke läkare, utan de kranke;

13 - Men går, och lärer hwad det är: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer; jag är icke kommen til at kalla de rättfärdiga, utan syndare til bättring.

14 - Då kommo til honom Johannis Lärjungar, och sade: Hwi faste wi och Phariseerne så mycket, och dine Lärjungar fasta intet?

15 - Då sade JEsus til dem: Huru kan brölloppsfolket sörja, så länge brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, at brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta.

16 - Ingen lappar et gammalt kläde med en ny klut; ty han rifwer likwäl kluten af klädena igen, och hålet blifwer wärre.

17 - Ej heller låter man nytt win i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och winet spilles ut, och flaskorna förderfwas; utan man låter nytt win i nya flaskor, så blifwer både förwarad.

18 - Wid han detta talade til dem, si, då kom en öfwerste, och tilbad honom, och sade: HERre, min dotter är nu strax blifwen död; men kom, och lägg dina hand på henne, så blifwer hon lefwandes.

19 - JEsus stod up, och följde honom, och hans Lärjungar.

20 - Och si, en qwinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bakefter honom, och kom wid hans klädafåll;

21 - Ty hon sade wid sig sjelf: Måtte jag allenast komma wid hans kläder, så blefwe jag helbregda.

22 - Då wände JEsus sig om, och som han såg henne, sade han: War wid goda tröst, dotter, din tro hafwer hulpit dig. Och qwinnan wardt helbregda i samma stund.

23 - Och när JEsus kom i öfwerstans hus, och såg piparena, och folket sorlande;

24 - Sade han til dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofwer. Och de gjorde spe af honom.

25 - När nu folket war utdrifwit, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod up.

26 - Och detta ryktet gick öfver det hela landet.

27 - Och när JEsus gick dädan, följde honom twå blinde; de ropade, och sade: O Dawids Son, förbarma dig öfwer oss.

28 - Och när han kom i huset, stego de blinde fram til honom; och JEsus sade til dem: Tron I, at jag kan detta göra eder? Då sade de til honom: Ja, HERre.

29 - Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro.

30 - Och deras ögon wordo öppnade; och JEsus hotade dem, sägandes: Ser til, at ingen får detta weta.

31 - Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet.

32 - När desse woro utegångne, si, då hade de ena mennisko fram för honom, som war en dumbe och besatt:

33 - Och når djefwulen war utdrifwen, talade dumben. Och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafwer aldrig warit sedt i Israel.

34 - Men de Phariseer sade: Med den öfwersta djefwulen drifter han djeflar ut.

35 - Och JEsus gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket.

36 - Och när han såg folket, ömkade han sig öfwer dem, at de woro förlåtne, och förskingrade, som de får som ingen herdan hade.

37 - Då sade han til sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få:

38 - Beder fördenskull sädenes HERra, at han sänder arbetare i sina säd.