WeBible

1 - En Psalm Davids, til at föresjunga.

2 - HERre, uppå dig förtröstar jag; låt mig aldrig på skam komma: Fräls mig genom dina rättfärdighet.

3 - Böj tin öron til mig, hasteliga hjelp mig: War mig en stark klippa och en borg, at du hjelper mig.

4 - Ty du äst min klippa och min borg; at du dock för ditt Namns skull mig leda och föra wille.

5 - At du wille draga mig utu nätet, som de för mig stält hafwa; ty du äst min starkhet.

6 - Uti dina händer befaller jag min anda; du hafwer mig förlöst, HERre, du trofaste Gud.

7 - Jag hatar dem, som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas til HERran.

8 - Jag fröjdar mig, och är glad öfwer dina godhet; at du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.

9 - Och du öfwergifwer mig icke uti fiendans händer: Du sätter mina fötter uppå widt rum.

10 - HERre, war mig nådelig; ty mig är ångest; mitt ansikte är förfallet för sorgs skull, dertil min själ och min buk.

11 - Ty mitt lefwande är förtärdt wordet af bedröfwelse, och mina år af suckande: Min kraft är, genom mina missgerning, förfallen, och min ben äro försmäktade.

12 - Det går mig så illa, at jag är en stor försmädelse worden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.

13 - Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är worden såsom et sönderslaget kärille.

14 - Ty månge försmäda mig illa, så at hwar man skyr wid mig; de rådslå med hwarannan om mig, och akta taga mig lifwet bort.

15 - Men jag, HERre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.

16 - Min tid står i dina händer: Hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.

17 - Låt ditt ansikte lysa öfwer din tjenare: Hjelp mig genom dina godhet.

18 - HERre, låt mig icke til skam warda, ty jag åkallar dig: De ogudaktige warde til skam, och tystade i helwete.

19 - Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodeliga och hånliga.

20 - Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bewarat hafwer; och bewisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn?

21 - Du förgömer dem hemliga när dig för hwars mans trug: Du förskyler dem i hyddone för de trätosama tungor.

22 - Lofwad ware HERren; at han mig en underlig godhet bewisat hafwer, i enom fastom stad. [1]

23 - Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifwen ifrå dina ögon; likwäl hörde du mine böns röst, då jag til dig ropade. [2]

24 - Älsker HERran, alle hans helige: HERren bewarar de trogna, och wedergäller dem rikeliga, som högmod öfwa. Warer tröste och oförfärade, alle J, som HERran förbiden.