WeBible

1 - Ty lagen hafver skuggan af det tillkommande goda, och icke sjelfva varelsen. Årliga måste man offra alltid enahanda offer, och kan icke göra dem fullborda, som det offra;

2 - Annars hade det återvändt offras; efter de, som så offra, hade sedan intet samvet haft af synder, när de hade ena reso varit rene gjorde;

3 - Utan dermed sker en åminnelse på synderna hvart år;

4 - Ty omöjeligit är genom oxablod och bockablod borttaga synder.

5 - Derföre, då han kommer i verldena, säger han: Offer och gåfvor hafver du icke velat; men kroppen hafver du mig beredt.

6 - Bränneoffer och syndoffer behaga dig icke.

7 - Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig, att jag skall göra din vilja, o Gud.

8 - Tillförene, då han sade: Offer och gåfvor, bränneoffer och syndoffer hafver du icke velat; icke behaga de dig heller, hvilke efter lagen offras;

9 - Då sade han: Si, jag kommer, till att göra, o Gud, din vilja. Der tager han det första bort, att han det andra insätta skall;

10 - I hvilkom vilja vi helgade ärom ena reso, genom Jesu Christi kropps offer.

11 - Och hvar och en Prest är insatt, att han dageliga skall sköta Gudstjensten, och ofta offra enahanda offer, hvilka aldrig kunna borttaga synder.

12 - Men denne, då han hade offrat ett offer för synderna, det evinnerliga gäller, sitter han på Guds högra hand;

13 - Och väntar nu, tilldess hans ovänner lagde varda, honom till en fotapall.

14 - Ty med ett offer hafver han evinnerliga fullkomnat dem, som helige varda.

15 - Det betygar oss ock den Helge Ande; ty då han tillförene sagt hade:

16 - Det är det Testamentet som jag dem göra vill, efter de dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag i deras hjerta, och i deras sinne vill jag skrifva dem;

17 - Och deras synder och orättfärdighet vill jag icke mer ihågkomma.

18 - Der nu sådana förlåtelse är, der är icke mer offer för synder.

19 - Efter vi nu hafve, käre bröder, frihet till att ingå uti det helga, genom Jesu blod;

20 - Hvilken han oss beredt hafver till en ny och lefvande väg, genom förlåten, det är, genom sitt kött;

21 - Och hafvom en öfversta Prest öfver Guds hus;

22 - Så låt oss framgå med ett sannskyldigt hjerta, uti en fullkomlig tro, bestänkte i hjertan ifrån ett ondt samvet, och tvagne om kroppen med rent vatten.

23 - Och låt oss hålla hoppsens bekännelse ovikliga; ty han är trofast, som det lofvat hafver.

24 - Och låt oss akta på oss inbördes, till att uppväcka till kärlek och goda gerningar;

25 - Icke öfvergifvandes vår församling, såsom somlige för sed hafva; utan förmaner eder inbördes, och det dess mer, att I sen huru dagen nalkas.

26 - Ty om vi sjelfviljande syndom, sedan vi förstått hafve sanningen, då står oss intet offer igen för synderna;

27 - Utan en förskräckelig domsens förbidelse, och eldsens nit, som motståndarena förtära skall.

28 - Ho som bryter Mosi lag, han måste dö utan barmhertighet, efter tu eller tre vittne.

29 - Huru mycket större näpst, menen I, förtjenar den som Guds Son förtrampar, och Testamentsens blod såsom orent aktar, genom hvilket han helgad är, och försmädar nådenes Anda?

30 - Ty vi kännom den som sade: Hämnden är min; jag skall vedergällat, säger Herren; och åter: Herren skall döma sitt folk.

31 - Det är gräseligit falla uti lefvandes Guds händer.

32 - Men kommer ihåg de framledna dagar, i hvilkom I upplyste voren, och stoden en stor törning i bedröfvelsen;

33 - Endels, då I sjelfve, genom hädelse och bedröfvelse, ett vidunder vorden; och endels, då I sällskap haden med dem, som det så går.

34 - Ty I hafven delaktige varit af de bedröfvelser, som af minom bojom gingo, och med fröjd lidit edra ägodelars försköfling, vetandes att I när eder sjelfva bättre och blifvande ägodelar hafven i himmelen.

35 - Så kaster icke nu bort edra tröst, som en stor lön hafver.

36 - Ty tålamodet är eder behof; på det I mågen göra Guds vilja, och få det som lofvadt är.

37 - Ty ännu en liten tid, så kommer den som komma skall, och fördröjer icke.

38 - Men den rättfärdige skall lefva af tron; och hvilken sig undandrager, han skall icke behaga mine själ.

39 - Men vi ärom icke de, som oss undandrage till förtappelse; utan af dem som tro, och frälsa själena.